Sveriges folk dödar mig

Jag har blivit avslutad, uppsagd, reklamerad, så många gånger att jag tappat räkningen. Sveriges befolkning har hatat mig hela livet. De tar livet av mig. Jag har blivit fet. Jag har ont överallt. Svininfluensavaccinet fick mig att börja somna på jobbet och det har hängt kvar. Jag har ont överallt. Och Sverige har motarbetat mig hela mitt liv. De har diskriminerat, fryst ut mig, misshandlat mig i skolan, mobbat mig både i skolan och yrkeslivet. Jag orkar inte längre. I skolan misshandlade lärarna mig och i hemmet misshandlade min dåvarande styvfar mig.

Varken världen eller Sverige vill ha mig. Allra minst mitt adoptivbarn som favoriserar min partner och har mobbat mig på från dag ett. Den kallar mig vid namn… jag duger varken som förälder eller som svensk medborgare. Den döljer inte sin favorisering, fastän jag påpekar hur den mobbar mig som förälder. Jag mobbas hemma, på jobbet, överallt. Jag diskrimineras. Jag motarbetas av svenska systemet. Sverige hatar mig. Jag är inte tillräckligt lagom. Inte tillräckligt svensk.

På universitetet mobbar lärare mig. På ett gymnasium, där jag skulle göra min sista praktik på lärarutbildningen, kastade dem ut mig efter tre dagar… det låg i rikemanskvarteren. På sommarjobbet kastade ut mig efter 2 veckor… jag var där i två veckor. Det ligger i ett annat rikemanskvarter och de arbetar med kundtjänst. Flera hade gått och snackat skit om mig. På utvecklingssamtalet så framförde två personer (vilket i sig är otäckt när de är fler i antal än jag, som är alldeles ensam), bara en massa negativt. Jag var visst inte bra på något. Vill jag vara kvar då?

På ett företag som många företag använder kastade ut mig efter 3 veckor. På en bank efter 2,5 dag. På en konsultfirma efter 3 månader. På ett elektronikföretag efter 4 månader. På ett försäkringsbolag behöll dem konsulten som vantrivdes och förlängde inte konsulten som trivdes efter fem månader. På ett fordonsföretag började dem mobba mig. På ett bemanningsföretag reklamerade kunderna mig… så jag fick inte vara kvar. På ett annat konsultbolag fick jag också gå, minns inte hur länge jag var där, men det var nog inte så många veckor. På vissa ställen provjobbade jag bara en dag, sen hade någon klagat… det är väldigt vad jag väcker hat hos folket.

Företag jag jobbat hos ex 1 år vägrar ge mig referenser… det ni. Jag får inte ens ett betyg när jag varit hos dem. Tala om bortkastade år.

Det är konstigt. Det räcker inte att komma i tid. Vara artig, göra sitt bästa. Jag är “en felaktig” produkt. Jag reklameras, sparkas… så är mitt liv. Jag passar inte in i samhället lagom. Jag är mig själv. För det behandlas jag värre än en kriminell.

Jag har trippel examen, men jag är aldrig tillräckligt kompetent. Inte för något. Jag har en IQ på “142”(fast jag tror den är typ 116 om du tvingar mig göra prov på tid, för det klarar jag knappt av), men är ointelligent och korkad och på sommarjobbet jag hade tyckte de inte att jag dög, de är bara en i mängden som tycker så. Så skjut mig då. Jag orkar inte mer. Vet ni han som är VD där heter Mali i efternamn, dagen efter att jag fick gå hem så slog terroristerna till i Mali. Det ni. Konstigt, men sant.

Killen jag satt med på förmiddagen på sommarjobbet sa att det bara hänt en gång tidigare att någon blivit uppsagd från sommarjobbet och att den verkligen inte passade alls för jobbet. När jag tog emot samtal sa den till chefen som gick förbi att “det går jättebra”. Allt måste varit lögn. Jag var värdelös, eftersom jag efter lunch fick gå hem. Jag var väl typ lika värdelös som den som tidigare fått gå hem. Jag vet att det inte är sant, men vad spelar det för roll?

Varenda Stockholms stad ansluten skola har tackat nej till min jobbansökan. Bara invandrarskolorna är intresserade. Jag tror jag kommer bli uppsagd snart från den provanställning jag har erbjudits. Jag har aldrig fått ett jobb från en provanställning. Aldrig någonsin. Jag är i ett ekorrhjul till döden.

Sverige är ett skitland. Jag har rätten att säga så. Jag har rätten att tycka så. Om jag ändå hade misskött mig… om jag ändå hade skrikit. Om jag ändå hade stulit. Om jag ändå hade knarkat. Om jag ändå hade misskött mina arbetsuppgifter. Om jag ändå… men jag har inte gjort något sådant någonsin. Jag är snäll, gör mitt jobb… kommer i tid… jag är lojal. Jag har aldrig uppskattats för min professionalitet.

Jag kan snacka skit om jättemånga företag i Sverige, detta är bara en bråkdel.

Advertisements