Inte redo

Hur mycket jag än vill vara redo, så är jag inte redo. Jag vill studera ett år till. Jag vill inte ut på den hemska arbetsmarknaden än. Jag orkar inte. Jag blir bara sorgsen av att tänka på det. Jag mår uppriktigt sagt illa av att behöva gå ut och jobba. Jag är inte redo. Kunde jag inte få plugga klart? Ett år till. Är det för mycket begärt? Ska jag behöva gråta mig till sömns i höst för att jag åter igen befinner mig i en situation som jag inte vill befinna mig i? Jag kan inte jobba än. Frågan är om jag någonsin kan det… Sverige har misshandlat mig länge nog. Fatta, senast den här terminen på en av mina kurser. Vi fick två mobbare i gruppen. De två mobbade oss fyra andra. Jag meddelade universitetet och de tre andra som mobbats tackade mig efteråt, i smyg. Så är Sverige. Ingen vågar säga något öppet. Det tisslas och tasslas och folk vågar inte. De är rädda för att det ska bli värre, så svensken tiger. Vad är det för samhälle där för få har civilkurage? Ni vet, dem som agerar mot de som är elaka. De agerar i smyg, om alls. Kanske finns en och annan som agerar, men resten? Ja ni… jag är inte redo att möta fakulteter som mobbar. Jag är inte redo att vara någons mentor när jag knappt kan vara min egen. Jag är inte redo att sätta betyg på något som borde vara lustfyllt lärande. Jag är inte redo att engagera mig i andras bekymmer. Jag är inte redo för svenskt näringsliv. Jag är inte redo för kvartalstänk. Jag är inte redo för trakasserier. Jag är inte redo för hat. Jag är inte redo för underkastelse. Jag är inte redo för Sverige. Jag är bara inte redo. Låt mig få studera. Låt mig få behålla min ro, som ni stal 1,5 månad sedan. Låt mig behålla min ro.

Svenska samhället fortsätter misshandeln av mig. Aldrig accepterad. Bara hunsad, mobbad, överkörd, underkuvad och undervärderad… varför är svenska samhället så hatiskt mot det annorlunda? Säg mig, är mitt synd att jag blivit född?

Svenska samhället och dess invånare beter sig som de hatar allt annorlunda. Allt som inte är lagom.

Advertisements

Published by: humane living

I am a driver, not just a bystander. I don't want and I don't take passangers. You may read as a reader and let your role be as a reader and commenter. No more than that. My art stays here, with me, don't copy, don't quote, don't reblog, I claim all my copyright rights according to Swedish law according to Upphovsrättslagen, so look and listen for free here on my property only, thanks. You accept the terms if you visit this site. This is my cyberspace and you are the visitor. Have a nice experience. I react, when seeing, through the democratic power of the word. Use none violent actions to change the world.

Categories LifeTags, , , , ,