Lördag

Jaha, då var det helg i ekorrhjulet. Den här månaden var räkningarna alldeles för många. Trots uppskov på en jättefaktura så räcker inte pengarna utan att ta av sparpengarna. Stackars min partner som måste jobba på två jobb. Så är det att vara låginkomsttagare, vi måste ha flera jobb. Upptäckte också att om min partner blir sjuk, så får den två karensdagar, ett på vardera jobbet. Många med två jobb har det för att deras inkomst är för låg att klara sig på. Så är det i vår familj. Jag har studiebidrag. Sedan har vi min partners inkomst. Det går runt. Jag får tillbaks på skatten och jag har sommarjobb. Vi klarar oss. Efter sommaren skulle jag fortsatt mina studier ett år till. Ta mina uppsamlingstentor och studera på det andra programmet jag läser, men CSN sa nej till dispens ett år till, så det blir inga studier i höst. Jag jobbar i sommar, så för min del blir det a-kassa när sommarjobbet är avklarat. Det är inga problem, eftersom det senaste jag gjort då är att jag jobbat. Jag kommer dock få anmäla studieavbrott på programmet jag läser. Jag kommer ha kvar en tenta från våren 2015, vilket innebär att jag inte tagit min lärarexamen i vår. Jag orkar inte göra den nu på vårterminen, för jag studerar mer än 100%. Jag kommer inte heller bli godkänd på en av mina fristående kurser, för jag missade en dag av misstag. Jag var inte med på redovisningen och då ska jag göra den i höst, men eftersom jag är arbetslös i höst är det inte möjligt, då a-kassan inte tillåter studier för min del. Så jag lämnar mina studier efter våren där de är. Oavslutade. Men jag bryr mig inte. För om staten satt upp dessa regler så följer jag dem. Jag vägrar bli nollad i socialförsäkringssystemen. Jag har inkomster baserade på mina IT-jobb och så ska det förbli. Jag kommer få högsta a-kassa. Det är rätt okej med pengar, med tanke på hur fattiga vi varit länge. Jag har inte ens passerat mina först 100 dagar på pågående a-kasseperiod, som just nu är frusen under studierna och studietiden är överhoppningsbar. Så det blir a-kassa efter sommarlovet. Det innebär att jag måste söka jobb. Jag är dock inte intresserad av något jobb i mina tidigare examina inom det jag har arbetslivserfarenhet. Jag har blivit mobbad och jag mår bara dåligt av sådana miljöer. Jag kommer bara bli deprimerad och bli sjuk om jag får ett sånt jobb. Så för mig är det inga problem om jag inte får något jobb, för jag har ingen aktuell arbetslivserfarenhet. Jag har inga referenser. Jag kan inte heller de senaste inom det jag jobbat, för det har gått sju år. Jag har ingenting att visa upp och jag har inte tagit min nya examen, varvid det inte ger några riktiga fasta anställningar. Det krävs examen för att få jobb inom det, enligt det nuvarande regelverket. Jag har dålig kropp, rygg, ben och hälsa. Jag har astma och allergier och jag skulle inte anställa mig, om du frågar mig. Jag har en dålig kropp. Jag kan inte lyfta, bära, böja mig och mycket annat. Jag går krokigt efter att ha suttit eller legat ned. Det tar en liten stund för mig att räta ut mig. Jag kan inte springa, för mitt knä går ur led då. Jag har ett ben som inte sitter fast ordentligt i knäleden, då jag har patella lux. Jag kommer inte få några jobb, för jag kommer berätta allt detta för alla arbetsgivare på intervjuerna. Då kommer de inte vilja anställa mig. Det är inte mitt problem. Det är deras problem. Eftersom regelverken och fördomarna är vad dem är, så kommer jag ha a-kassa och senare aktivitetsstöd. Kanske får jag då gå på något vuxendagis, men sannolikheten är ganska minimal, kanske 1%. Jag kommer antagligen med största sannolikhet, enligt nuvarande regelverk, aldrig gå på vuxendagis. Om jag vore helt arbetslös båda mina a-kasseperioder på 900 dagar kanske jag skulle kunna komma dit, men eftersom jag har en ny a-kasseperiod intjänad så tar det 900 dagar minst. Eftersom jag jobbar som vikarie, så kommer jag hela tiden vara i FAS1. Ett timvikariat gör att jag inte kvalificerar mig till FAS2 eller FAS3, dvs. vuxendagiset är högst osannolikt. Så det kommer bli fortsatt deltidsarbetslöshet för min del. Jag sörjer inte det. Då kan jag måla tavlor och skriva skit på min blogg och röra upp känslor hos politiker och andra. Så Sverige förlorar ju bara på att inte ge mig dispens på studierna. För efter dem hade jag kunnat få ett nytt jobb på riktigt, även om jag inte avser jobba i grundskolan eller gymnasiet i läraryrket, då jag blir alldeles för trött av sånt jobb. Men det går att få andra mer intressanta möjligheter med utbildningen som intresserar mig, men utan utbildningen så blir det inget med det. Jag skiter faktiskt i det. Jag har aldrig brunnit för läraryrket. Jag såg det bara som en möjlighet eftersom jag är arbetslös. Jag vill inte jobba i vården, skolan eller inom IT. Egentligen är jag rätt ointresserad av de jobb jag kanske har utbildning för. Så Sverige, försörj mig resten av mitt liv. Jag skiter i vad ni tycker. Jag tycker inte era fördomar om dålig hälsa är mitt problem. Jag tycker inte era idéer om referenser heller är mitt problem. Jag har inga referenser. Jag har ingen aktuell arbetslivserfarenhet. Jag är långtidsarbetslös. Jag har bara studerat för att jag såg det som en möjlig väg ut ur arbetslösheten, men om samhället inte vill ge mig dispens på studiebidraget ett år till, ja, då får ni försörja mig resten av mitt liv. Jag ska vara den där parasiten på samhällssystemet, för jag är van att bli hunsad. Har blivit det hela mitt liv i landet Sverige. Slavsamhället Sverige. Slaven gör som patron säger. Slaven anpassar sig till systemet. Jag blir nu arbetslös igen, på er begäran. Ni satte regelverket. Jag anpassar mig till det som ger mig bäst ekonomi. Skyll er själva. Ytterligare en parasit att försörja. Ni ser mig ju som det, en parasit. Det har media förmedlat från många politiker genom åren. Även intervjuer med politiker, som jag gjort, har förmedlat att det är den arbetslöses eget fel. Japp, det var mitt fel att jag mobbades av era lärarutbildade i grundskolan och blev baktalad av era utbildade gymnasielärare och att jag blev diskriminerad av era utbildade universitetslärare på universitetet. Så med det sagt, om jag är er samhällsprodukt så får ni ta konsekvenserna för det. Ni formar alla nya ISIS-medlemmar också, bara så ni vet. Varenda en av dem är p.g.a. ert samhällssystem. Er skolplikt gör att elever kränks av andra elever i skolan. En del elever är dem som kränker. Jag har sett barn misshandla andra barn i skolan. Vad förväntar ni er av de barnen? Helt ärligt? Hur tror ni pedagogerna sköter detta? Tror ni det fungerar? Om ni tror det, så tror ni fel. Metoderna behöver utvecklas och skolan behöver ge barnen respekt. Ni hade det inte på 1980-talet när jag gick i skolan och ni har det inte nu. Sverige är ett misslyckat samhälle.

Jag är en smart individ med hög IQ och EQ, men ändå passar jag inte i Sveriges samhälle. Ändå har jag kontinuerligt med jämna mellanrum blivit diskriminerad genom hela livet. Jag tycker många system i Sverige genomsyras av förakt och diskriminering. Många. Ni är bara för blinda att se, eftersom ni fortsätter i samma fotspår, år efter år. Lärarutbildningen är också skitdålig. Lärarna behöver lära sig hands-on-metoder som fungerar. Pedagogerna ute i Sverige är av ojämn kvalité och alla lyckas inte skapa trygga lärandemiljöer för barnen. Jag önskar ni visste vad jag vet. Ni vet tyvärr för lite och tystnadsplikten hindrar mig från att berätta om alla sociala orättvisor i Sverige.

Jantelagar och osynliga regelverk, genuskoder och mycket skit genomsyrar svenska samhället. Du är parasiten, du som läser. Du som inte gör något för att förändra Sverige till det bättre. Du som bara går i invanda fotspår. Du som aldrig gör skillnad på riktigt. Du som bara accepterar att det är så. Du är parasiten, inte jag, om du inte begrep det.

Advertisements