C-plan

Haha. Mitt liv är en parodi. Jag hade en A-plan, en B-plan och så blev det varken A eller B, utan C. Jaja, mitt liv i ett nötskal. Jag får aldrig vad jag verkligen vill. Jag får alltid kompromissa. Bilen, hade inte råd att köpa den jag verkligen ville ha, valde B-alternativet. Bostaden, hade inte råd med A-alternativen, fick välja D-alternativet. Utbildning, kom aldrig in på min “drömutbildning” i 20-års-åldern, fick välja ett B-alternativ. Sökte några gånger och har aldrig sökt igen. Gick den andra utbildningen, fick inget jobb. Gick en till utbildning inom något som inte intresserar mig. Fick jobb inom något som inte intresserar mig. Jobbade med något som inte intresserar mig. Fick sparken, något som inte var tilltalande eller uppmuntrande. Fick a-kassa, en gestapoverksamhet som heter duga, som övervakar mig. Föddes i Sverige, något som inte tilltalar mig. Kommer från ett land, där jag aldrig vill bo. Bor på en planet med idioter som förstör planeten. Måste umgås med människor som förstör, förgör och ljuger på jobben i Sverige. Måste se hur världen är upp-och-ned och hur planeten förgörs av alla stater, utan makt att förändra annat än genom att berätta min åsikt. Alla förändringar tar lång tid. Byråkrati till förbannelse, tvingas jag utstå i landet Sverige. Allt är krångligt. Mycket är tvång. Påtvingade roller. Påtvingade vardagar.

Livet i Sverige är inte ett bra liv. Mat på bordet finns. Värme finns. Tak och väggar finns. Materiell komfort finns. Men mening och glädje i livet? Materiel komfort ger inte mening och glädje i livet. Det ger överlevnad. Men om själen är tom, vad är vitsen? Fattigdom ger inte utrymme för drömmar. Fattigdom ger mig ingen väg ut. Det är synd tycker jag. Att det ska vara så att fattigdom hindrar mig i Sverige, precis som det hindrar många ännu fattigare i resten av världen. För dem är mat och husrum viktigare. För mig är det att få fylla mina planer, drömmar, men inte ens jag kan förverkliga mina drömmar. Mina drömmar är fulla med bråte, käppar, olycka, sorg och kamp. Jag får aldrig något enkelt. No easy way out. Bara problem, muris och elände hela tiden. Aldrig får jag bara något enkelt. Jag ville bara bli godkänd på min uppsats. Var det för mycket begärt? Att få lyfta självförtroendet upp, bara lite? Nu raserades det istället. Jag orkar bara inte hålla på och kämpa. Kan inte jag få detta? En godkänd uppsats enkelt? Ska det vara så svårt. Jag får aldrig en BA, aldrig någonsin. De vill inte ge det till mig. Min vän har samma problem. Bara en uppsats från en BA. Men min vän har kämpat mer än mig… och är fortfarande inte godkänd. Ska vi invandrare och invandrarbarn ha det så här? Det är svårt att lyckas i Sverige om man inte är svensk eller överintelligent och smart. Normalbegåvade människor, utan MENSA-kvalité, ska väl inte få finare examen i Sverige… kanske är det min intelligens som inte duger? Medioker normalbegåvad människa utan komplicerade ord får inte lyckas i Sverige. Jag hade fortfarande inte varit lyckad med en BA examen, men jag hade fått må lite bättre, jag hade fått känna mig lite mer lyckad än misslyckad efter fem års arbetslöshet. Men jag ska väl vara misslyckad invandrarunge… både utbildningsmässigt och yrkesmässigt. Avsaknad av karriär. Ett misslyckat liv.

Arbetsgivare som bara vill att vi ska vara arbetsmyror som konsumerar, inte har några pengar, som lever från lön till lön. Detta är djävla Sverige. Det är inget drömsamhälle.

Jag vill inte driva eget företag. Jag vill inte ha lån. Jag vill inte tvingas till saker jag inte vill. Jag ville ha en examen. Jag ville bara det. Jag vill läsa klart det andra ämnet. Jag ville få studera mycket i vår. Jag har ju bara ett år på mig. Sen är pengarna slut. Jag får aldrig vad jag vill. Jag fick inte ens mitt studieår. Ett år ville jag ha för mig själv, utan hinder. Inte ens det kan jag få.

Jag är inte lycklig i Sverige. Jag är tveksam till att jag någonsin blir lycklig. Allt är en sån kamp. Folk är så inkompetenta. Men den som anses inkompetent är uppenbarligen jag, som inte klarar en förbannad C-uppsats. Hur svårt ska det vara? Det är ju inte första uppsatsen jag skriver för sjutton.

Advertisements