Stipendier och stiftelser

Ja, vem orkar läsa igenom alla fonder och stiftelser som det går att ansöka om medel ifrån? Ack, den som vill ha pengar plöjer igenom de konstiga reglerna. Det som är jobbigt är att alla stipendiestiftelser har olika datum och blanketter som ansökningarna begär. Vidare har de olika bilagor de kräver. Ack den som kräver grundskolebetyget, det har jag min slarver slarvat bort många herrans år sedan. Jag har tillika inte access till ett original, inte ens en dubblett. Det var mer än 10 år efteråt som jag slarvade bort den och då kan skolan ej utförda dubblett. Ack, så jag har en fotostatkopia som är videmerad, that is it. Men till saken hör att reglerna är lite knasiga på vissa och de begär bland annat att du studerat i grundskolan i en viss stad och då kan det behövas grundskolebetyget. Vidare så är det märkliga formuleringar i stiftelsernas regler, många gånger skiner gamla värderingar, fördomar och annat jox igenom. Språket är så gammalt i många avseenden. Men ack, i vissa stiftelser finns flera miljarder kronor att söka. Det kan vara allt från “lägre bemedlade”, till “föräldralösa”, till att förse arbetarklassen med “Gudsfruktan” och “sedlighet”. Ack, ack, ack, som inte nobiliteten behövde det? I tiden då det skrevs så var väl nobiliteten ansedd som “sedligheten” själv antar jag. Vem brydde sig om att karlarna hade älskarinnor och satte på pigan i hushållet? Sensmoralen lyser igenom stipendiestiftelserna.

Själv ögnar jag igenom dem för att jag vill att någon ska betala min ateljéplats. Och visst har jag redan hittat stiftelser som jag kan ansöka från, dock så måste datumen matchas. Bara att lägga in i kalendern och bli påmind, annars hamnar det i glömska. Det är nog så vi får göra, skriva upp i kalendern, för att kunna matcha alla dessa datum och blanketter som ska fyllas i. Jag var mer ambitiös som fattig student. Ack, jag fick stipendier varje år i början av mina studier. Det ebbade ut, av ren lathet med åren. Ju bättre ekonomi, desto mindre brydde jag mig att ögna igenom och ansöka. Jag hade några stiftelser som gav mig pengar tre år i rad, det var rätt bekvämt.

För den som är fattig och behöver pengar så är stipendier ett bra alternativ. Jag ska själv ansöka om att få pengar. Får jag tillräckligt med pengar kanske jag har råd att hyra en egen lokal. Det vore ju great. Vi får se hur mycket ork jag har kvar att söka när jag väl börjat jobba… Kommer jag ens ha tid att måla tavlor? Mitt mål är ju att varje helg, en gång i veckan åka till studion och måla. Jag hoppas det blir så. Mycket hänger på hur mitt jobb blir. Kanske får jag utlopp för min kreativitet på annat sätt på jobbet, så kanske behövs inte ens lokalen. Det bästa hade varit och bo i ett hus med ett extrarum. Tyvärr så har vi ett rum för lite. Jag skulle verkligen vilja ha ett till rum som jag kunde använda som ateljé. Men då krävs ett fast arbete och det återstår att se om något sådant kommer. Den dagen jag får det, förutsatt att vi båda jobbar, så flyttar jag! Jag ska ha ett eget hus. Det är min dröm. Även om jag hamnar i Vallentuna, så ska jag ha ett eget hus, så det sa! Men inte förrän jag har ett fast jobb, vill säga.

Jag funderar på om jag redan nu kan anses vara konstnär? Jag har aldrig haft en officiell utställning. Skoltiden räknas inte. Jag ska ha en nästa år, måste bara ha tillräckligt många tavlor först. Och så måste ju någon etablerad i konstvärlden säga att det är konst… vem är etablerad? Är en konstvetare etablerad i konstvärlden för att den pluggat och tagit examen? Jag vet inte. Kan man ringa en professor och be och få ett utlåtande liksom? Haha. Jag vet inte. Min vän kallade mig för en talangfull konstnär, men det kanske inte räknas? Den är ju inte etablerad i konstvärlden. Jag vet inte vem jag känner som kan anses vara det, möjligen professorer jag träffat. Eller måste den jobba på konstmuseum? Får väl ringa någon gammal klasskamrat… haha. Jag är väl på väg att bli konstnär. Jag målar. Jag skapar. Nu saknas bara en utställning och ett uttalande från någon i konstvärlden om min konst. Det räcker att den säger att mina verk är konst, så anses det vara konst. En amatör kan inte säga att det är konst, för det gör det inte till konst. Och jag tror inte mitt eget uttalande gör det till konst heller, hur mycket examina du än har så tror jag inte det gills. Inte ens om du har examen från konstfack… fast där torde ju deras utställningar redan resulterat i att folk kallat det konst, folk som är etablerade vill säga. Eller? Tyvärr har jag ju inte studerat på konstfack, för då kanske saken hade varit klar?

Advertisements