Idag var det första maj och traditionsenligt lyssnade vi på första majtal av politiker och barnen lekte runt omkring oss. Jag lyssnade på talen och det viktigaste för de politiker jag lyssnade på var arbetslösheten. De ville få människor i arbete. Det jag inte gillade var att “människor som inte gör rätt för sig”, “inte jobbar”… orsakerna till talet var väl nobla och kontentan var att varje person skulle ha jobb. Visst. Men hur de uttryckte sig gillade jag inte. Kändes som jag inte gjorde nytta. Jag som är arbetslös. Jag som hindras av 75-dagars-regeln från att jobba som timvikarie. Jag anser att det är bättre jag jobbar lite och få stämpla upp än inget alls. Jag arbetar de jag kan. Sedan tycker jag bemanningsföretag ska accepteras, många gör det redan efter domslut, men långt ifrån alla a-kassor. Sedan tycker jag att man koncentrerar sig för mycket på ungdomsarbetslösheten, jag i den generationen som INTE är ungdomar har levt i en parallell sämre arbetsmarknad hela mitt liv.
Jag får inte jobb bara för att jag aldrig får semester. Jag får inte ett heltidsjobb bara för att jag inte får jobba mer än max 75 dagar som timvikarie. Jag får inte jobb bara för att jag ungdom, eftersom jag INTE är en ungdom och ändå inte får jobb. Jag får inte jobb för att jag inte har arbetslivserfarenhet, för jag HAR arbetslivserfarenhet. Jag får inte jobb för att jag saknar utbildning, för jag HAR utbildning. Jag får inte jobb för att jag saknar referenser, för jag HAR referenser. Jag må kanske vara diskriminerad för att jag har barn, för jag får frågor om “vem VAB:ar” på intervjuer, senaste intervjun i förra veckan fick jag den frågan på. OCH jag VAB:ar aldrig! Just det. Ändå fick jag inte jobbet för att jag diskrimineras. Kanske för att jag har barn, kanske för att jag är fet? Kanske. Jag vet bara att jag inte fått något heltidsjobb, inte ens vikariat. Jag knegar på mina timmar och inte ens dem får jag knappt. Denna vecka har jag varit helt arbetslös, liksom förra veckan. Sånt är livet. Jag söker jobb. Får inga jobb i alla fall. Jag ringer. Får inga jobb i alla fall.
Så jag är inte ungdom. Jag får inga “nystartsjobb”, för om du jobbar på timmar omfattas du inte av det, du måste vara helt arbetslös i ett år för att få det. Ett företag frågade om de kunde få rabatt för mig genom nystartsjobb. Nej sa jag. Fick inget jobb. De har inte hört av sig. Fattar ni? Systemet sätter krokben på sådana som tar jobben. Systemet är gjort för att såna som jag inte ska få jobba. Ni vet, vi som ni kallar parasiter, vi som inte jobbar. Mer välutbildad, erfaren och med mer kunskap än många inkompetenta som faktiskt har jobb. Just det. Tänk dig det. Mer jobbvillig än många lata som bara vill fika och ta rökpauser på arbetsplatserna runt om i Sverige. Jag är där för att jobba när jag jobbar, inte för att vara med i klubben för inbördes beundran. Kunden först! Det är mitt motto och inte är det kollegan som är kunden. Möjligen ägaren av företaget är kund, som betalar för att företagets kund blir nöjd genom att anställa såklart. Tyvärr premieras inte arbete, utan mera “klubben för inbördes beundran”. Nu är det så att alla vill kanske inte vara bästis med kollegor på fritiden. Jag har mitt liv. Jag jobbar på jobbet och lever mitt liv efter jobbet. Så är det. Lev med det.
Men jobben växer inte på träd. En tjej berättade på YouTube att hon sökt en tjänst och att hon kollat upp hur många som sökt jobbet. 1500 personer hade sökt jobbet. Förstår ni? Så det är inte ens en procents chans att få ett sådant jobb… då kanske du förstår hur svårt det är att få jobb idag. Jobben är få. Många konkurrerar. Arbetslösheten är hög. Många är som jag, kompetenta.
Vi behöver skapa nya jobb, annars får inte alla jobb. Inte jobb bara för ungdomar. Jobb för alla som vill ha ett riktigt jobb. Vi är inte soffliggare. Vi jobbar. Vi söker jobb.