Jag lyssnade på direktsändningarna i SVT2 idag. Jag lyssnade på Jimmie Åkesson som efterfrågade saklig kritik och konkreta förbättringsförslag på deras förslag. Han tyckte att Moderaterna bara var bra på att kritisera istället för att komma med verkliga förslag och sakliga fakta. Jimmie hade faktiskt en bra argumentation, men hamnade som vanligt i invandringspolitiken i Sverige. Jimmie vill att vi ska ha en ansvarsfull invandringspolitik.
Jag tycker att vi ska ha en ansvarsfull invandringspolitik i Sverige. Jag vet att den politik vi för nu inom invandring inte är ansvarsfull. Vi har inte ens kunnat erbjuda bostäder till tusentalet invandrare och flyktingar, det fick vi veta på nyheterna i förra veckan. Det är inte ansvarsfullt. Men har vi råd att bygga nya bostäder? Jag har ingen aning. Ingen aning alls, för jag har inte tillgång till Sveriges totala budget. Kanske är det oordning det handlar om? Kanske är det brist på resurser? Jag har ingen aning.
Men om jag tittar på hur det är inom offentlig sektor, som jag har kunskaper om, så vet jag att arbetet är ineffektivt, att fel personer jobbar på fel sätt med fel arbetsuppgifter och att det finns chefer som är totalt olämpliga. Så kanske är det så, Sverige har inte en effektiv invandringspolitik. Vi måste ju ha en effektiv invandringspolitik. Människor ska inte behöva leva i stugbyar, som vi också sett att de får i nyheterna. De vi tar emot, måste vi också kunna hjälpa till ett bättre liv. Det är för mig, en ansvarsfull invandringspolitik.

Politician talking at the podium. Politiker som talar vid ett podium i Riksdagen. Copyright livingforum.wordpress.com.
Nedan följer en del citat som Jonas, Vänsterpartiledaren, sa. De är plockade ur hans tal och mellan varje citat kan fler saker ha sagts. Jag har markerat varje citat med “”. När det inte är citat så stor det ingen “”.
“Privata arbetsgivare har 10% lägre bemanning.”
Jonas berättar att bemanningen är 17% lägre i fristående än kommunala skolor.Jonas säger bland annat:
“Undersköterskan får mindre tid till sitt arbete.” “De är de här kvinnorna som betalar privatiseringens pris.” “De gör jobbet, de är den stora majoriteten, de är dem vi värnar.”
“Stress och dålig miljö i välfärdssektorn under lång tid.”
“Lösningen är utbildning, att vara tillräckligt många.” “Rätt att arbeta heltid.” “Att ha demokratiskt inflytande.” “Alla ska ha rätt att kunna försörja sig på sitt arbete.”
Jonas Sjöstedt berättade att av de som arbetar deltid är 70% av dem är kvinnor.
Jonas talade om att deltider är de enda du kan få i många sektorer. Han sa också att detta är den viktigaste inkomstskillnadsförklaringen mellan kvinnor och män. Han berättade också att deltidsarbete ger sämre ersättningar från alla system: Pensioner, Sjukförsäkringar, A-kassa osv.
“Männen har alltid organiserats på annat sätt.” Säger Jonas.
Jonas säger: “Kvinnors arbete värderas lägre och handlar om maktförhållanden mellan män och kvinnor.” “Rätten till heltid borde stärkas.” “Deltidsanställningar ska ingå som alternativ, men heltid ska vara norm.” “Gynnas inte i privatiseringen av välfärdssektorn.”
Det Jonas säger är viktigt, tycker jag. Jag håller faktiskt med honom. Han visar att han är insatt i de riktiga människornas problematik i Sverige.
Efter Jonas får Annie Lööf ordet. Annie Lööf vill att kvinnor ska ha karriärmöjligheter i sina yrken och kunna bli VD i sina egna yrkesområden. Hennes lösning är att det helt enkelt ska vara privatisering.
Jag säger till Annie att hon lever i det blå. Om man inte tjänar några pengar i sitt yrke, hur ska man kunna starta eget då? Hur ska man ha några karriärmöjligheter när man inte vågar tala om vad man tycker eller tänker till arbetsgivarna i privata vårdsektorn? JAG VET HUR DET ÄR! Det är skillnaden mellan mig och Annie. Annie, bästa Annie, du blir utkastad i arbetslöshet om du inte gör exakt det som privata arbetsgivare vill, oavsett om det är fel eller inte. I arbetslösheten är a-kassan så låg, pga din politik. Där har vi knappt råd att tänka på att starta företag… för vi vill inte gå i konkurs vilket vi riskerar om vi försöker förbättra våra livsvillkor i privata vårdsektorn. Jag säger inte att det är bättre i offentlig sektor, för det är det inte alltid, men jag upplever att det var bättre förr… får jag säga så? Jo, det var bättre vad gäller tid med patienter och klienter. Det var fortfarande inte bra på alla plan, men det är inte bättre nu heller på de sakerna.
Hägglund säger att vi har det bättre idag… och att det ändå finns brister. Han rabblar upp fakta om hur vad som har förbättras. Hägglund undrar hur vi åstadkommer en bättre palliativ vård (han menar sista tiden vård, innan du dör). Han söker stöd i Vänsterpartiet om att alla ska få välja privat eller offentlig sektor. Han tycker Jonas åsikter är ideologiska.
Jonas håller med Hägglund om att mycket är bra. Han säger dock att det finns mycket vi kan göra något åt. Vårdtyngden har ökat. Vi vill kunna öka heltid. Vi vill kunna ha utbildning. De är färre som gör mer. Privatiseringen leder till lägre bemanningen. De utarmar servicen på landsbygden. De privata aktörerna centraliserar boendet och det fixar inte marknaden. Jonas håller med om att de finns privata boenden som gör bra jobb. Men Jonas säger att vinsttänkandet ska bort ur vården helt och hållet och att det bara finns i privata sektorn. Jonas nämner att vinsttänkandet ex hör ihop med att spara in på ex blöjor.
Jag tycker att av de som står närmast vänsterpolitiken är nog Kristdemokraterna. De har inte förlorat sin humanistiska ståndpunkt. De skiljer dock på vissa plan, de tror på privatiseringen. Men av de partier i Alliansen som är mest humant är nog KD. Det märker jag på de åsikter han framför. Men jag håller inte med om att lösningen är helt och hållet en konkurrensutsatt vårdsektor. Jag tycker självklart jobbet ska utföras effektivt och smart, men människor ska inte behöva stressa och tänka på varje sekund. Tänk att aldrig få ha dåliga dagar… det påverkar och stressar.
Jag är just nu arbetslös men känner en stress i mina njurar, jag har ont i dem. Jag vet att jag antagligen har höga stressnivåer i blodet. Skulle vi kolla mina värden så är det nog så. För en vecka sedan hade jag en jobbig natt med min förkylning. Jag fick ta kortisontabletter. Jag mådde riktigt bra då. I flera dagar, fastän jag förkyld. Min smärta i njurarna var helt borta. Jag vet att om jag tar kortison igen skulle smärtan i njurarna försvinna, men jag gör det inte. Jag är inte medicine doktor och ska inte ta sådant i onödan. Jag skulle kunna ta en liten dos. Men jag vill att jag ska få vara smärtfri i njurarna utan medicinering. Jag känner mig ekonomiskt stressad. Stressad av många saker. Jag känner mig stressad av jobbsektorn och av att behöva söka jobb. Jag känner bara en enorm stress. Stress. Stress för att inte veta när jag jobbar nästa gång. Stress för att inte veta om jag kan betala räkningarna som samlas på hög. Stress.
Jag vill inte söka jobb. Jag känner stress över att söka jobb. Jag vill inte jobba, för jag är rädd för svenska arbetsgivare. Rädd för att åter igen bli mobbad. Rädd för att någon ska behandla mig inhumant. Eftersom jag ofta är vikarie så får jag aldrig säga emot. Då åker jag ut på ögona böj. Jag vill inte hamna på ytterligare en dålig arbetsplats. Jag har jobbat mest i privat sektor. Där har jag stött på det ekonomiska tänkandet en hel del. Men det har jag stött på i offentlig sektor också. Alla tänker ekonomi. Visst ska man göra det. Men jag vet att jag aldrig getts verktygen för att verkligen förbättra jobbet för att det i slutändan ska spara pengar. Jag har levt i ekorrhjul på ineffektiva offentliga och privata företag. Jag har sällan stött på bra företag. Jag tycker de flesta driver sina företag på fel sätt. Jag har aldrig haft mandat att bestämma. Jag har aldrig kunnat påverka mina arbetsvillkor. Det är den gemensamma nämnaren för alla företag. Ett företag kom nära en bra livskvalité, men det hela slutade i alla fall med varsel en omgång och så småningom nedläggning i Sverige. Där försvann det bästa jobbet jag haft. Borta var mina drömmar. Alla mina arbetskamrater försvann ut i världen. Och ensam blev jag kvar, utan några vänner i en främmande stad. Jag flyttade sedan hit, till en ny främmande stad. Jag har flyttat för jobb. Allt för många gånger har jag anpassat mig till arbetsmarknadens villkor. Men vad vill jag? Jag vill hem. Hem till mamma. Hem till mina vänner. Jag vill hem. Och ja, jag blir stressad av att bo här. Jag mår inget vidare i Stockholm och vill bort härifrån. I min hemstad finns inga riktiga jobb. De jobb som finns är upptagna. Vakanserna är få. De vakanser som kommer har superhög konkurrens. Jag har inga kontakter. Jag måste konkurrera med alla andra… vem anställer en Stockholmare? De tittar nog lite snett på en som inte bor där när en söker. Spelar ingen roll att man bott där, är uppvuxen där osv.
Jag sökte ett jobb i min hemstad. Fick ett nej tack svar jag upplevde ironiskt. Och namnet från avsändaren var ett hån. Jag har haft en klasskompis i högstadiet med det namnet. Hon var en elak djävel. Jag tror hon vet vem jag var, även om jag bytt efternamn. Hon skrev “Sök gärna jobb hos oss igen”. I helvete heller, det var precis tvärtom hon menade! Hon var en sån där som var populär och alla vi “nördar” frystes ut. Vi valdes sist i gymnastiken, ingen väntade på oss när vi åt mat i skolmatsalen. Näe ni, jag söker inte jobb där så länge hon jobbar där. Jag tror jag inte kan få jobb där så länge hon jobbar där. Jag tror sådant är nackdelen i ens gamla hemstad. Jag tror inte jag får jobb där. De få gånger jag kommit på intervju där har jag aldrig fått jobbet. Intervjuerna kan räknas på mina fingrar. De är få. Jag är beredd att ha en lägre lön för att bo i min ursprungsstad, men jag får inget jobb ändå. I Stockholm jobbar jag för låg lön på timvikariat. Och mellan timvikariaten har jag längre vikariat med högre lön. Jag håller mig nätt och jämt flytande. Arbetslösheten tär på ekonomin. Priserna har gått upp, men a-kassan har inte höjts på hela 2000-talet vad jag har märkt. Den arbetslöse har fått mindre i plånboken. Allt enligt Fredriks planer.
Så vad vill jag? Jag vill bo nära mina vänner och vara mångmiljonär, så jag inte måste jobba. Det är ju en lösning om något. Om jag har en försörjning kan jag jobba med vad jag vill! Jag vill inte jobba åt någon för att jag måste! Jag vill inte starta eget utan att ha typ 20 miljoner kronor på kontot. Haha. Utopi? Näe, inte om en miljonär kontaktar mig och ger mig typ pengarna bara för skojs skull. Jag lovar att jag skulle göra bra saker! (BRA SAKER = enligt min tolkning bra saker).
Källa 20130116:
www.svt.se SVT2 Riksdagen Partiledardebatt
Relaterade artiklar:
http://www.expressen.se/nyheter/har-ar-s-skidhan-mot-regeringen-vallat-fel/
http://www.dn.se/nyheter/politik/just-nu-folj-partiledardebatten-direkt
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/liknojt-om-jobben-och-ekonomin-i-partiledardebatten_7832010.svd
http://www.expressen.se/nyheter/har-lappar-fridolin-till-fredrik-reinfeldt/