Jag tycker inte om attityden som arbetsplatsförmedlare har. Jag har redovisat sökta jobb. Jag redovisar av praktiska skäl bara jobb jag fått nej tack ifrån och ev. intervjuer jag varit på. Jag skriver nämligen inte upp sökta jobb. Jag skriver bara upp jobb jag fått nej tack ifrån. Det är för att just de mailen raderar jag efter att de kommit, efter att jag skrivit upp dem. Jag orkar helt enkelt inte skriva upp alla jobben jag sökt. De är väldigt många, långt ifrån alla svarar på ansökningar.
Arbetsförmedlaren på den sk “telefonen” som Arbetsförmedlingen orkar för det första inte skriva upp alla jobb jag sökt. Den orkar inte ens höra vilka jobb jag sökt. Och för det andra så säger den att den vill söka fram jobb jag ska söka. Då säger jag att jag söker mina jobb själv. Arbetsplatsförmedlaren i telefon letar rätt på ett jobb. Mycket riktigt har jag redan sökt det jobbet. Jag sa att jag fick förslag av en annan förmedlare innan jag ens var arbetssökande. Jag informerade arbetsplatsförmedlaren om att jag redan hade sökt alla utom ett att de jobbförslagen, eftersom ett av dem var helt fel och inget jag ens skulle kunna jobba som, har varken erfarenhet, utbildning, uppfyllde inte kraven och då är vitsen noll.
Jag sa till platsförmedlaren att de jobben jag redovisat var de som jag helt enkelt fått svar ifrån. Jag sa också att jag sökt betydligt mer jobb än så. Platsförmedlaren frågade då var jag söker jobb. Jisses. Det kändes som platsförmedlaren trodde jag var blåst, vilket är det sista jag är. Jag sa att jag söker på och så berättade jag några exempel. Platsförmedlaren fattade att jag redan vet hur man söker jobb. Sedan frågade platsförmedlaren, eller ska vi säga platsförnedraren om jag har fått något jobb. Jag har inte fått något jobb, men jag sa till henne att det är mellan mig och a-kassan och att jag jobbar på minuter. Jag sa att jag tar jobb som är på heltid om jag får ett. Jag sa att jag arbetar som timvikarie, men inte var och för vem. Jag sa bara att jag jobbat åt dem förrut. Jag sa att det räcker att a-kassan vet. Jag sa att de inte har med det att göra.
Jag informerade platsförnedraren om statistiken i Sverige och hur många officiella och inofficiella jobb det finns lediga och att 414 000 arbetssökande INTE kan få ALLA jobb. Personen i telefonen dubbelkollade mina siffror och höll käft, eftersom jag har rätt.
Jag informerade sedan platsförnedraren om att jag varit på en gruppträff hos en arbetsgivare och att de hade gett oss ett frågeformulär som var som ett vitesföreläggande. Platsförnedraren blev lite chockerad och sa genast att den inte hade några kunskaper om vad arbetsgivare får fråga. Jag tror inte den här personen kunde något om vilken typ av arbetsmarknad det finns där ute. Platsförnedraren ville att jag skulle visa formuläret till min egen handläggare. Jag sa att nej, för jag har svarat på alla frågor och jag kände inte att jag kunde ge det ifrån mig.
Det kändes som personen innan jag klämde fram att jag bara stämplat nån dag denna vecka tyckte jag skulle sökt fler jobb än de flera hundra jobb jag redan hade sökt. Usch. Jag bara känner att jag orkar inte med den här attityden. Jag informerade platsförnedraren om att denne inte behöver anvisa mig jobb, jag sa att det kan min egen förmedlare göra, sedan informerade jag om att jag inte sätter min fot hos tidigare arbetsgivare då det räcker att bli förnedrad en gång. Och detta är inget som står i min handlingsplan, eftersom jag inte vill att det ska stå sa jag.
Jag informerade platsförnedraren om en hel del och sa att jag har mer utbildning och erfarenhet än platsförnedraren om arbetsmarknaden och avtal som är tillåtna och inte tillåtna. Platsförnedraren upplevde nog att jag satte den på pottkanten.
Jag tyckte helt enkelt inte om platsförnedraren attityd, den var “myndighetsaktig” och “maktutövande” och behandlade mig i början som jag var en idiot, men det slutade nog med att denne förstod att den enda idioten var nog den personen och ingen annan. Jag använde min kunskap. Kunskap är makt sägs det. I alla fall om du vill sätta lära någon en läxa. Det är ju så – de vet inte vem de talar med.
