Allt för många svenska arbetsgivare har helt otroliga platsannonser med jättelånga önskelistor. De önskar i detaljerad form exakt vilken utbildning du ska ha läst. De önskar exakt hur länge du ska ha jobbat i yrket. De önskar hur gammal du är. De önskar etnisk mångfald. De önskar till om med “vi hoppas du vill följa med oss ut och ha kul även på fritiden”. De gör superlånga önskelistor. I princip kan de önska sig allt från personer med erfarenhet och de utan erfarenhet få jobbet ifall önskelistan är uppfylld i övrigt. Detta är mina egna reflektioner över hur de arbetsplatser jag varit på är och vilka jobb jag sökt. Jag tycker mig ha skaffat många erfarenheter av både arbetsplatser och platsannonser och intervjuer genom åren. På dessa erfarenheter baserar jag min analys. Tro vad du vill, som vanligt.
Orealistiska önskelistor från Svenska arbetsgivare. Unrealistic wish lists from Swedish employers. Copyright livingforum.wordpress.com.
On top of this så vill de också att du ska vara flexibel. Det betyder i princip att du ska ställa upp på att jobba övertid utan lön. Det betyder att du ska komma först och gå sist på jobbet, om jobbet så kräver. Det innebär också att du ska ta skit. Det är vad det verkligen betyder. Du ska finna dig i att bli överkörd och ändå ska du vara totalt lojal. Du förväntas hålla tyst, aldrig blanda in yttre parter. Ni förväntas verka i det dolda.
En del arbetsgivare lovar att de har “Högt i tak”. Ofta så har de precis tvärtom. De är bara högt i tak så länge du är som dem. Så i princip är det lågt i tak, passar du inte in i mallen lär din provanställning aldrig gå över i fast tjänst. Arbetsgivare kan gå igenom flera provanställda, så länge de provanställda gör sitt jobb så förlorar de inte på det. Men att fastanställa någon som inte är i mallen för hur du ska vara på arbetsplatsen lär aldrig hända. Så det borde egentligen stå “det är lågt i tak” i platsannonserna.
Kreativ är också ett roligt ord. Sann kreativitet har inga gränser, men det har de flesta svenska arbetsplatser. Kreativitet är inom företagets scope och normset. Att tänka utanför ramarna kanske är något de skriver på pappret, men som sällan stämmer i verkligheten. Med det säger jag inte att det inte finns sanna kreativa arbetsplatser…. de finns, men tillhör en sällsynt raritet. Ordet kreativ handlar om att du ska jobba häcken av dig, du ska jobba, jobba, jobba. Du ska hitta på jobb om du sitter och inte har något mer att göra. Det är var kreativ egentligen innebär. Du ska vara “workoholic” helt enkelt.
Samarbetsförmåga är också ett populärt attribut många platsannonser. Det innebär i princip att du aldrig ska säga din egen vilja. Rättare sagt: Du ska inte ha någon egen vilja alls. De populära individerna bestämmer allt på arbetsplatsen, oavsett om de har rätt eller fel eller om de är totalt okunniga. They rule, not you, simply said.
Etnisk mångfald är det en del som skriver i annonsen. Men kolla vem som fick jobbet! Inte var det någon som hette Mohammad, Etna, Litmaa, Baya, Adam osv. Jag har ju sökt många jobb och på en del offentliga jobb innehåller nej tack svaret vem de faktisk anställde. Oftast ett svenskt namn. Jag kan inte minnas att jag någonsin sett att de anställt något annat än ett svensk namn. Just saying. De kan anställa dig om du försvenskats och har numera ett svenskt normset, ser mycket bra ut och kan mer än en svensk som ansöker. Om de nu anställer en med etnisk mångfald så vill de gärna att du också ser etnisk ut, det duger inte att vara exempelvis Nordbo eller från ett östeuropeiskt land med svensk look. De vill gärna ha ett “skyltansikte”. Vad har jag för bevis? Dels svaren jag fått. Plus att jag, som skrivit att jag tillför etnisk mångfald, inte ens blivit kallad på intervju. Jag tillför etnisk mångfald, men jag ser för svensk ut = ointressant. Jag är ju varken svensk eller ser ut som en “utlänning”. Jag kan bara utgå från mig själv. Plus alla jag känner. De har inte heller fått jobbet och de tillför också etnisk mångfald.
Jo, på tal om det – ett sidospår – arbetsförmedlingens insatser riktar sig ofta till de som är utlänningar av första klassen, dvs inte en invandrarunge som bott i Sverige hela livet. Inga insatser görs för oss som är 2:a klassens invandrare. Vi är inte riktiga invandrare och vi är inte heller riktiga etniska svenskar, om du frågar Fredrik antar jag. Jag är väl ingenting. Skit värd på alla plan. I Sverige är det lite så. Så du tala inte om att du tillför etnisk mångfald – det blir för det mesta ett nej om inte en speciell språkkunskap efterfrågas. Jag har aldrig fått några fördelar av att tillföra etnisk mångfald. Jag har inte samma normer, jag har inte samma sätt att vara som den som verkligen är svensk. Jag vet, jag har haft många år på mig att känna att jag inte har samma värde.
När det står “arbetslivserfarenhet 3 år osv” ja då vill de sålla bort alla arbetslösa och alla studenter utan erfarenhet. Det är svårt att få erfarenhet efter en utbildning när de flesta arbetsgivare kräver arbetslivserfarenhet. Jag har kollat på jobb som inte kräver erfarenhet, de har fortfarande jättelånga krav ändå. Trodde att det var jobb utan utbildning och erfarenhet som skulle listas där, men jag hade fel. De lågkvalificerade jobben lyser med sin frånvaro. Och är de lågkvalificerat så är det ofta säljjobb du kan få. Vissa vet jag, av erfarenhet, är bluff-och-båg-företag. En del som jobbar hos säljföretagen har inte fått lön på 6 månader i sk “traineetjänster”. Jag tycker synd om dem. En jag känner jobbade så. Visst han blev en bra säljare och kunde senare få ett bra säljjobb med riktig lön på ett annat företag, men han var som sagt tvungen att söka sig vidare för att få mat på bordet. Alla har inte råd att jobba gratis. Vi måste leva också.
En del säger att de har garantilön. Visst du kanske får din garantilön, men om du inte säljer exempelvis 20 per månad så lär du bli uppsagd nästa månad. Detta har hänt en del personer jag träffat. Det är ingen direkt trygghet på många sådana jobb som inte kräver någon erfarenhet. De anställer om och om igen. De tar bara nästa stackare från gatan, desperat efter ett jobb. Nu kanske du är en lysande säljare och då, först då, tjänar du pengar. Jag är en lysande säljare, men mår dåligt av att packa på människor saker de inte vill ha. Så försäljning, nej tack. Jag gjorde det när jag pluggade, för då hade jag ju ändå mitt studiemedel att leva på. Då kunde jag slösa en kväll i veckan på att tjäna småpengar, men jag tjänade nog rätt bra. Mer än jag får i mitt timvikariat per timme faktiskt. Men du måste dra gränsen någonstans. Må dåligt eller må bra? Du avgör.
Det finns vissa tabu inom ansökningar. Om du inte söker ett politiskt jobb – håll ute dina politiska erfarenheter – de är ingen fördel. Så om du engagerat dig massor i samhället…. fall inte i fällan när de säger “Vi vill att du har ett samhällsengagemang” och rabbla upp din politiska erfarenhet. De ser hellre att du delat ut soppa för hemlösa eller gjort sådana “volontära insatser” än jobbat med politik. Du kan till och med stöta dig med arbetsgivaren om du tillhör ett annat parti…
Ja ni, listan kan göras lång med alla önskelistor svenska arbetsgivare skriver. Svenska arbetsgivare har orealistiska förväntningar. De borde anställa de som finns och inte vad de önskar sig. De flesta kan göra de mesta. Just saying.
Jag önskar att arbetsgivarna i Sverige ser potentialen i varje individ istället för att förvänta sig robotar.
