What should I say. The last time I went to the dentist the dentist had to start argumenting against me. I said pull out the anesthetics needle when I felt it starting to push my nose upwards and I was allready numb, even though I felt extreem uncomfort and pain from the needle. I knew it was enough.
I am not in my 20´s, I have gone to the dentist many times over the years. And who knows my body best, onoone else but ME! I happen to know I only need like 30% of a normal dosage. I am then numb all away in the right places. Using more just gives me uncomfort and I can no longer swollow my own saliva.
The dentist started arguing that there is no normal amount even before giving me the needle. Oh mine, idiot, the avarage dose is existent, isn´t it? I said, well use half of the minimum dose. He said he started feel uncertain how much that is. I said, well, go talk to another dentist if you want to. I felt it would be better if he asked someone. I said, isn´t it in my records? He said no it isn´t. Then he started giving the needle and I said 3 times – take it out now! It´s enough. I know my body. It was enough. My 3rd begging he pulled it out.
Then he said that if he couldn´t do it his way and I could not trust him then he wouldn´t take out the broken teeth. Oh mine, here I was, totally numb. I explained I did not feel anything in the gum all the way down on the neck side. I was numb enough, and this tooth didn´t have any live nervs either. Go on, I said. He started arguing that I should come back another time. I said, I cannot go around with a broken tooth, pull it out.
He in fact did not believe I was numb, even though I was. I asked for his boss. He said there was none. I was thinking he is lying. I left the dentist chair and went out to the reception and asked them who I should talk to about the procedure. They asked me to go back to the dentist. I went inside again. I asked another dentist assistent if there was no boss? He said, yes there is. Well, I wanna speak to him I said. Then another dentist came along and asked me what happend. I said that I am oversensitive to anesthetics and only need a third of a normal dosage. He remebers me, he has been my dentist before. He said, well come here to my room. I went in there and I explained the situation. He listened and said he would complete the work. I started crying of happiness. I couldn´t hold back my tears. He continued the other dentist work. He pulled out the tooth. Friendly, polish dentist, as usual.
All went just fine and I didn´t feel that much, even though my roots were like devil roots, S-shaped and uncredible difficult to pull out.
I after all did get the tooth pulled out and then I could have my white trash smile. I have to be like this for a while before I can make an implant.
I think that the dentist did not believe in me, I am very assure of my body and I am right about most things. I don´t think that doctors, dentists and so know all. After all it is not an exact science. But anyone knows it´s not healthy to walk around with a broken root. It´s dangerous. It´s not an option to leave such a tooth.
To all you dentist out there – you are not God. Not even in dentistry. Sometimes the customers is right. In this case I was right.
So please – listen to the patients all the time!
Förstå att jag var tvungen och hamna i en argumentation med min behandlande tandläkare! Jag är en överkänslig person, känslig för de mesta konstgjorda preparat och behöver typ bara en tredjedel av bedövningssprutans innehåll hos ex tandläkaren. Jag är ingen spjuver i 20-års-åldern och jag känner vid det här laget min kropp. Jag vet vad som är bäst för mig och ingen annan. Ofta har läkare och tandläkare en förmåga att tro att de vet bäst. Ibland vet dem inte det. När det kommer till tandläkarbesök så vet jag bäst.
Tandläkaren började argumentera redan innan sprutan och sa att det inte finns en normaldos, då sa jag – mediandosen och sedan vill jag bara ha en tredjedel av den. Han sa att han kände sig osäker. Javisst, om det inte står i journalen hur mycket jag behöver så får du gärna fråga en kollega om råd, sa jag.
Han började ge sprutan och jag bad hon ta ut den när jag kände att hela gommen var borta och sprutan började göra ont. Jag var tvungen och be hon dra ut sprutan tre gånger, sista gången röt jag för att det tröck mot näshålan och ögat. Han drog ut sprutan.
Han var lite putt på mig. Han sa att han inte kunde forsätta dra ut tanden om jag inte litade på honom. Jag sa att jag visst litade på honom, men att angående bedövningen måste han lita på mig. Han verkade ha problem att tro jag var bedövad. Nu hade bedövningen ökat i känsla och jag var helt bedövad i halva gommen och en bra bit ned på ena sidan av halsen.
Jag sa att jag lovar att jag är bedövad. Han fortsatte argumentera. Jag frågade om någon chef fanns på plats. Nej, fick jag till svar. Jag sa att nu börjar det kännas olustigt och reste mig upp och gick ut i reception och berättade vad som händer. Jag frågade varför han inte bara kan dra ut tanden.
De bad mig gå tillbaks till tandläkaren och ta diskussionen med honom. Han var dock som att prata med en vägg, så det kändes inget vidare. På vägen in, frågade jag en tandskötare om det inte fanns någon chef. Jo, det finns det, sa han. Jag vill prata med honom, sa jag. Okej. Då träffade jag en annan tandläkare i korridoren, en som tidigare behandlat mig. Han frågade vad det gällde och jag sa som det var. Han förstod, han har ju trots allt hjälpt mig tidigare. Han erbjöd mig att sitta ned i hans rum och så gjorde han ingreppet istället. Kändes bra. Tårarna rann, jag var så ledsen för att den andra tandläkaren inte litade på mitt ord. Jag blir så när jag inte blir trodd. Jag gillar inte att folk ifrågasätter mig, när jag vet att jag har rätt. Tanden var komplicerad och tanden kom ut i små bitar. De elaka djävulsrötterna var S-formade och knepiga att få ut. Nu har jag inte längre irritation bakom ögat, som jag hade från att tanden gick sönder tills att den blev utdragen.
Jag kan inte fatta att jag skulle hamna i en argumentation med en tandläkare med ego-komplex. Jag vill inte ha fördomar mot någon, men han hade nog svårt för auktoritära personer, vilket jag kan uppfattas som. Han var nog van och vara den som bestämmer och vet bäst, men nu visste han ju inte att jag var en expert när det gäller min egen kropp. Nåväl, jag fick världens bästa tandläkare att ta bort min tand och jag är nöjd. Polska tandläkare när de är som bäst.
