Jag har roat mig med arbetslöshet

Jag har målat och tecknat bilder. Jag är visserligen inget vidare, men vad gör det. Övning ger färdighet säger dem. Och visst har den här veckans kreativa verkstad börjat ge resultat. Jag har dock inte listat ut hur jag skapar visa effekter. Det är svårt att teckna i datorn, men skam den som ger sig. Jag har både sökt jobb och tecknat. Vissa har fått riktigt knasiga ansökningar och kanske skrattar de gott åt dem, men det gör inget, jag bjuder på det. Det är så vansinnigt tråkigt att söka jobb. Jag har några dåliga erfarenheter av arbetsgivare och en del har jag helt enkelt raderat på mitt CV. Känns inte som jag vill att erfarenheterna ska prägla mig resten av mitt liv. De präglar mig i o f, genom dåligt självförtroende förstås. Känslorna av vanmakt direkt när jag blir tilltufsad av en elak chef. Jag har mött ett antal. Jag bävar för att börja jobba igen. Jag bävar för att inte få något jobb.

Alltså hur jag än gör så mår jag skit. Jag är rädd för svenska arbetsplatser. Jag är rädd för gamla meriter. Jag är rädd för en massa skit. Jag önskar bara ärlighet varade längst, men det gör det inte på svenska arbetsmarknaden. Svenska arbetsmarknaden är sjuk. Folk får inte andra chanser. Folk måste maskera sina erfarenheter.

Jag var en gång på intervju. Intervjun gick bra. Den var också i min hemstad, där jag faktiskt vill bo. Hon avslutade med att säga att de skulle bla bla bla och sedan frågade hon mig om det var något hon borde känna till. Jag vet inte varför jag sa att jag blivit mobbad på ett jobb tidigare, men jag gjorde det. Har aldrig sagt det tidigare på en intervju, men jag gjorde det i alla fall. Jag sa också att jag haft bra erfarenheter också efter det. Trots att jag vände det till positivt fick jag ändå en massa frågor. Jag svarade ärligt, kanske skulle jag ljugit, men jag gillar inte att ljuga. Jag kan avstå från att säga saker, men jag ljuger helst inte. Jag fick såklart inte jobbet, men det gjorde inget. Det knasiga var att de inte anställde någon! Det ni. Jag var ett sämre alternativ än att inte anställa någon. Ni fattar ju vad sådant gör med självförtroendet.
Vi kan väl säga att jag provade på hur det var att säga sanningen om mobbingen till någon. En svensk, statlig arbetsgivare, valde ganska hårt att skita i mig. Så för att en del bestämde sig för att mobba mig och vara elaka mot mig… det är bara jag som får lida för det. Ingen och prata med har jag om det. Jag vill inte prata med släkt och vänner, för jag vill ha roligt med dem.

Så ja, jag är rädd för svenska arbetsgivare. Många gånger undrar jag varför folk är så elaka mot varann. Varför människor inte ger varandra en chans. Svenska arbetsmarknaden ger inte alla arbetslösa chansen. Rekryterare säger rent ut sagt att de vill rekrytera människor som inte är intresserade av att byta jobb – de är “duktigast”. Jag har träffat många sk “duktiga” människor genom åren. Jag tycker inte jag är sämre än dem på det jag gör. Men jag saknar vissa element. Jag har aldrig varit populär, vilket jag aldrig velat vara heller.

Jag var inte en populär tonåring som knullade runt som de populära ungdomarna. Jag levde i celibat, jag ville vänta på de rätta. Och det gjorde jag. Jag är ju till och med tillsammans med denna person. Så är det. Många år blir det.

Nåväl, åter tillbaks till ämnet. Om du vill ha jobb så ska du ha några bra referenter, helst chefer för svenska chefer är chefsfixerade. Det är som de svenska cheferna inte klarar av att prata med undersåtar. Chefsklubbens egna normer, vad vet jag? Nåväl, jag har inte gillar så många chefer. Jag menar har man varslats, kastats ut, inte blivit förlängd osv så är det ju chefer som gör det, eller hur? Så pardon me om jag inte gillar chefer något nämnvärt.

På tal om det, träffade en som varit IT-chef på ett ställe jag fick avsluta en provanställning på och han hade jobbat där i 20 år. Han pratade så gott om den arbetsplatsen som jag hade så dålig erfarenhet av. Jag sa till honom att jag inte tyckte som han om det där stället. Han frågade jag hade varit anställd som och så sa han. Jaha, du hade han som chef va? Jo, svarade jag. Och sedan kom en utläggning av hur inkompetent den gruppen och den chefen var. Haha. Jag som trodde det var mig det var fel på. Men här satt en kille som varit chef till den chefen och berättade hur kass han var. Intressant. Detta får jag ju veta några år efteråt…. och ärren i mig finns än. Detta var ju bara en av alla dåliga erfarenheter från svensk arbetsmarknad.

Jag vill inte ha ett jobb. Jag vill tjäna pengar. Jag vill få riktigt mycket pengar, så jag inte behöver jobba för andra igen. Det är vad jag vill. Då skulle jag jobba med att göra världen lite snällare. Lite humanare. Lite sjysstare. Och då är inte ens jag en ängel med vita vingar, snarare grå. För inte ens jag är perfekt. Jag är ju en “felaktig” produkt. Någon borde reklamera mig. Ja, just det, jag är ju arbetslös — det betyder ju att jag är väl reklamerad. Ska arbetslösheten “laga mig”? Ligger jag på lager? Haha. Näe, mig går inte att laga. Jag ska nog skrotas. Så Fredrik och Anders kan ju köra mig ned för ättestupan. Var hamnar jag då? Hmmm… det som är lägre än arbetslöshet FAS1 är nog FAS2 och FAS3. Efter det kommer socialbidrag. Sist kommer nog utanför alla system och i hemlöshet. Mmmm. Vem sa att vi inte hade ett klassamhälle? Och inget gör varken Fredrik eller Anders åt saken.

Den förnedrande hanteringen av arbetslösa sker varje dag på Arbetsförmedlingen. En förnedrad arbetslös är en för mycket. Having to go to Arbetsförmedlingen and be tossed around in the system. Copyright livingforum.wordpress.com. The copyright of the logo “Arbetsförmedlingen” belongs to the Swedish state institution Arbetsförmedlingen.

I have applied for over a hundred jobs

I have made more than a hundred job applications prior to today. I don’t feel so much for the most of the jobs. I know nothing about the work places. I only know what the ad says they want. That is about it. The work places seldom really say what I really want to know. What type of leadership do they have? What are the colleagues like? What type of humor do people have? What kind of values do they have? Is the environment open or enclosed? What type of people are really working there? Even if I would ask I do not think that the answers always would be true. I think people do as they do on Facebook. They lie and give the perfect version of themselves. I don’t think that work applications are any truth to the persons either. I rather not say I am this or that. I say what I have done and if that is not good enough, then perhaps the place isn’t either?

The work ads are not really made the way I would like them to. I want to know about the place, what type of environment it is and what type of people work there. Then I would like to have the possibility to say no thank you without the government taking away the a-kassa. However on this point unemployed have to take a full-time offered job. Nobody is forced to take a part-time job according to the rules.

However the type of “work” mostly offered is trial employment, that really is a shitty form of employment. You have no rights. They do not even need to give you a reason if they do not want you anymore. On a project job they will have to pay you no matter what. Project jobs are a better form of employment.

The work market inn Sweden isn’t easy. You have to be “lagom”, regular Joe or Anne are wanted. “Fit in” is the key word. In my world that is “play theater”. Social skills they call them, the skills that not all of us can meet, even though being nice and honest and reliable. Sweden doesn’t want that type of worker. You should all be molded into a certain shape and “fit in”. It is not an easy work market. It is not enough that you are nice or skilled, those are not the criteria on this work market.

Since it is very difficult to find a nice work place it would be better if the unemployed had sites on the net where they advertise their skills and the work places had to apply to them in order to get colleagues. This way the unemployed wouldn’t have to apply for jobs they do not get anyway. There are CV databases, but I am not talking about that. I am talking about another way of finding workers. Let the jobs come to the workers instead. Let the workers be able to say no. This would indeed change the balance I think.

Uppmärksamhet för ungas arbetslöshet i media – men oss gamlingar då?

Det har kommit ut en bok om ungdomarnas Skitliv. Den heter Skitliv.Den handlar om dagens unga och deras arbetsvillkor på arbetsmarknaden. Hur de inte kan planera sina liv.

Vi gamlingar har kanske fler än oss själva att försörja. Vi kanske har trotsat den sjuka arbetsmarknaden genom att skaffa familj, fastän vi levt i otrygga tillvaron allt för länge. I dagens DN.se kunde vi läsa om att en bok som heter Skitliv uppmärksammar de ungas arbetslöshet och arbetsvillkor på arbetsmarknaden. Jag har väl vad som klassas som skitliv. Ett skitliv helt enkelt. Men jag försöker göra det bästa utav det faktum att jag bara haft semester ett par veckor räknat på 10 fingrar, under mitt liv. Semester finns inte i tillfälliga anställningsträsket. Semester är en lyx. Utlandsresor är också en lyx. De få gånger som det gått, ja de skattar jag mig lycklig för.

Enligt TCO.se, citat 20121230:

“Problemet enligt Victor Bernhardtz är att inom vissa yrkesgrupper kryper visstidsanställningarna numera högt upp i åldrarna.

– Jag kan förstå att det första jobbet är ett vikariat, och det är jättebra att människor som är nya på arbetsmarknaden får prova på olika yrken. Nu ser vi däremot att visstidsanställningar blivit en vanlig anställningsform, som ökar i antal, långsamt, men stadigt.

… Människor som passerar 25 års-åldern, närmar sig 30, eller till och med passerar 30, och har jobbat i tio år men fortfarande inte har en fast anställning. Det är ett problem, säger han.”

För mig så finns inte något tillsvidare jobb ens på agendan. Jag är närmare 40 än 30 och jag har levt i tillfälliga osäkra anställningar väldigt länge. Några få gånger jag haft tillsvidare jobb har jag råkat ut för varselvåg och olika ekonomiska bubblor och fallit pladask ut i arbetslöshetsträsket. En tillfällig anställning i form av projektanställningar är i alla fall ärligare, de lovar inget mer än en kort period i ditt liv. Nackdelen är att du måste stämpla om du inte hittar anställningar som avlöser varann. Du måste gå med mössan i hand till AF och bli förnedrad i en stelbent byråkratisk apparat som politikerna bestämt ska vara hänsynslös och arrogant. Dina önskningar och dina drömmar betyder inte ett skit för platsförmedlaren på andra sidan skrivbordet. Det enda som intresserar dem är vad du gjort och att du ska få jobb. Tänk den som inte vill jobba med det som den gjort. Tänk den som varit med om att bli mobbad. Tänk den som varit med om att alltid bli varslad inom ett visst yrke. Tänk på att den personen kanske bara vill bort från det tillfälliga, nyckfulla arbetslivet och inte alls längre kanske vill jobba inom det. För mig är det så att mitt jobb får mig må dåligt. Jag har annan utbildning, men ingen erfarenhet. Jag vill jobba inom annan utbildning, men ingen ser mig inom de jobben, fastän jag söker. Arbetsförmedlingen kan inte hjälpa en. De kan inte få en att få jobben man inte har erfarenhet för. De kan inte hjälpa en med handfasta att bli accepterad som man är på de arbetsplatser man jobbar hos. De kan inte få arbetsgivare att sluta vara brutala, arroganta, hänsynslösa eller att få kollegor att sluta mobba anställda. AF har ingen mer makt än att bossa runt dig enligt deras villkor och trycka ut dig på första bästa skitliv. Ett skivliv i skitjobb som du egentligen inte får behålla. Du är borta från statistiken en kort period för att åter bollas in i systemet med att söka jobb. Så ska du studsa genom hela ditt liv tills pension— om du nu får någon. Det finns nog inga pengar i pensionssystemet när alla aktiefonder dalat. Du får nog jobba tills du dör.

Jag är inte 80- eller 90-talist. Jag är inte ens dem de skriver om i boken Skitliv. Jag är äldre bortglömda generationen. Jag är 2:a generationens invandrare, det finns inga speciella praktikplatser för oss, som för nyinvandrade. Jag är inte 20 år, så det finns inga speciella instegsjobb för oss. Jag sällar mig inte ens till nystartsjobb eftersom jag aldrig är arbetslös så länge. Man måste varit arbetslös ett helt år för att ens bli aktuell. Nej, jag går år ut och år in o tillfälliga jobb och mår skit av att behandlas som en d-a slav inför de rika som bara blir rikare pga det jobb jag gör åt dem. Vi är en förlorad del av en generation som aldrig får ett riktigt jobb där vi behandlas med värdighet. Jag kommer aldrig få någon guldklocka, för jag kommer aldrig jobba på ett ställe i 25 år. Jag måste se fram emot säkert 100-tals jobb inför min pension. Möta otaliga jobbiga människor som inte uppskattar en. Usch. Blä. Svensk arbetsmarknad är sjuk och arbetsmarknadens parter och regeringen har misslyckats totalt i sin arbetsmarknadspolitik.

Undrar när de skriver en bok om oss?

Källor 20121230:

http://www.dagensnyheter.se/Pages/LoginPage.aspx?ReturnUrl=%2fArticles%2f2012%2f12%2f28%2fHar-har-du-ditt-skitliv%2f (tyvärr bara tillgänglig för dig med en prenumeration)

http://www.tcotidningen.se/ar-det-ett-skitliv-som-vantar-de-unga-victor-bernhardtz

http://www.bokforlagetatlas.se/bok/skitliv/

Relaterade artiklar:

http://stockholm.etc.se/intervju/har-ar-ditt-skitliv

Andra artiklar som tillfälliga anställningsträsket:

http://dagens.etc.se/kronika/liten-vaker-slav-till-salo

Another temp agency is out in bad weather

Proffice, according to Expressen.se, is having problems at one customer place. The employees are supposted to keep quite and just live with last minute changes in the schedules and accept the fact that they cannot do anything about them, even when the law is broken and the workers don´t get enough resting hours.

I know of other temp agencies that promise one thing, give a contract and do another. The contract is allways to the benefit of the company and many people do not understand that promises orally are not legit when there is a written contract. Many times I have experienced that promises haven´t been kept. This happens too many times and people are beeing exploited by the owners of these big temp agencies.

The worker is only risking it´s job if it speaks up, after all they can allways employ another in this terrible Swedish temp agency market. I guess it is the same in many other countries too, but I only speak for the one I actually know about.

Temp agencies are not alone to expect their employees to keep quite, just like robots, or should I say – the modern slave – the worker.

I think this is wrong. I want to change this. I wish people where able to speak up, but its still utopia and a far way to go forward. However speaking the truth is longlasting and beeing kind too. All employeers should be looked at by the state. The workers should be able to rank the employer totally anonomyous. Bad employers should be out in the light. And unemployed should be allowed to say no to those employers. This way they wouldn´t be able to get no more workers for bad conditions.

However the employers rule the Alliance job market. As long as this type of politic rules, no worker will have the same rights as another. Arbetsmarknadens parter har misslyckats fatalt med att ge arbetare rättigheter att förbättra systemen på riktigt. Alliansens politiker gör inget åt det, utan tror att arbetsmarknadens parter ska lösa alla problem. Det gör dem inte.

Source 20120724:

http://www.expressen.se/kvp/anstallda-misstanks-hotade-av-proffice/

http://www.proffice.se/

Bemanningsföretag i all ära – Temp agencies in all glory

In Sweden many companies have started using temp agencies more and more. The agencies employ the temp, some are project employed, others are permanently staffed and others only work hour by hour. Using temp agencies give the companies more flexibility. However this flexibility have given the companies the chance to fire someone that can´t work enough hours, don´t fit in, is pregnant, work for less money, sick and such.

So in order to keep your assignement you need to be an super human, work for less money, have no family life, never pregnant, never sick, allways say yes no matter how tired you are and so on. The agencies have made the job market tuff. At least if you are not permanently employed. It´s not enhough to be only human, if you are not superhuman they will just go on to the next in line. After all, in Sweden they can pick and choose from the job markets all unemployed half million people.

In todays paper Aftonbladet.se I had to read about a woman that said she couldn´t work 15 hours overtime per week since she was pregnant. She was immidiately canned from the assignment and recalled to the temp agency. She got fired.

This happens all the time, every week in all of Sweden, and probably in other countries too. Temp agencies are making the job market harder and less human. The population are beeing no better treated then the slaves where. Just like property that can be switched when bored.

The Alliance should be ashamed for not getting involved in the work market. The politicians are sticking their heads in the sand when they say “Arbetsmarknadens parter ska bestämma arbetsmarknadens villkor”. Jag säger: Det fungerar inte! Letting the parties on the work market decide is just stupid and does not function, not for the workers anyways.

Source 20120718:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15137091.ab