Till förbannelse skickar jag ansökningar på ansökningar utan några vettiga resultat. En del med automatiserade svar. En del till och med erkänner att de inte kommer höra av sig om man inte gått vidare, tala om att latheten nått ett automatiserat klimax. De sökande kan ej längre förvänta sig några vettiga svar på sina ansökningar. Arbetsförmedlingarna lever kvar i dåtiden och tror verkligen att vi arbetssökade ska få svar på våra ansökningar.
Om arbetsgivare inte ens bemödar sig att skriva till oss när tjänsten att besatts. Hahaha. Det är verkligen rätt ord, besatts av en häxmästare i en sinnessjuk slavmarknad där alla masters av slavarbetarna till slavlöner får löner som överträffar en slavarbetares önskedrömmar fyrfaldigat eller mer. Sinnesjuka löner till de som klarar av att bemästra alla “besatta” tjänster. Kanske är de häxbrygdsmakare som slugt bemästrar hur de ska hantera den stora masspykosen – lagomheten i lagomlandet Sverige.
Du får ju självklart läsa detta kåseri som håneri eller varför inte prosa. Jag säger inte att dessa ord är sanna eller realistiska, jag har bara gjort en omskrivning till en annan verbal värld av den riktiga världen. Sedan må det vara lite överdrivet att de är häxor, slavar och mästare, men det är ju extremt roligt att dra den här parallellen. Vem vet, jag kanske till och med har en uns sanningshalt i mina ord? Den sanning vi har idag är ju inte imorgondagens sanning, sanningen förändras med tiden och det vet vi allihop. Du kan ju inte svära på att min observanta beskrivning av världen är osann, för du kan ju aldrig säkert veta, eller hur? Vad bra, nu har vi lagt det åt sidan.
Åter till arbetsmarknadens konstiga ansökningsförfaranden. Regeringen är väl “häxmästare”, till och med Anders har ju historiskt sett kallats för det, konstigt nog. Jag har ingen aning om han är med i någon hemlig klubb, men jag vet att han är med i Moderaterna och det är ju i alla fall en klubb, ett sk. politiskt parti, eller hur? De har ju sina ideal och normer och utifrån dem försöker de bemästra den svenska välfärden och politiken som rör sig i deras maktsfär. Om det kan du också hålla med.
Jag tycker inte att politiken är tillfredsställande och det har jag min fulla rätt att tycka. Jag tycker inte om den typen av nedvärderande synsätt som propagerats i media om arbetslösa och deras tillvaro. Varken Anders eller Fredrik är arbetslösa. Jag däremot är det och jag vet på riktigt hur det är. Det är nedvärderande att få höra en massa saker om mig som arbetslös i media och av politikers fördomar.
Jag vet att det sprids enorma mängder skitsnack som inte ens är sant. Jag söker idogt jobb, men jag vet ibland att vissa jobb får jag aldrig, ändå söker jag dem. Jag hoppas att jag någon gång ska slinka genom nålsögat och lura mig in i ett roligt jobb, med roliga arbetsuppgifter. Men med tanke på min tidigare arbetslivserfarenhet är jag ganska tveksam till att det finns några bra jobb på den svenska arbetsmarknaden. Med tanke på min erfarenhet av dåliga chefer, dåliga mandat, oordning och oreda så är jag nog högst tveksam till att jag någonsin kommer hitta något vettigt på den svenska arbetsmarknaden.
Ibland tror jag att människor är dumma. 24 års studier brukar avskräcka en del människor, men det finns inget att bli rädd för. För en som läst mycket fattar att den inget fattar. De som ännu inte nått den nivån fattar ännu inte och tror fortfarande att de vet mycket. Själv kan jag litet och mycket och det är inte samma sak som att fatta något annat än att man verkligen inte fattar något.
Jag har dock en bra grund att bygga vidare på, precis vad som helst. Kanske skulle jag egentligen driva företag, men jag är inte mycket för pengar och drivs inte av pengar, jag drivs av break even, dvs nollsummespelet utan lån och med tillräckligt för att bo som jag vill, äta som jag vill och klä mig som jag vill och ha de intressen jag vill. Det säger en del om mig.
Jag klarar inte den ytligheten som råder i samhället, konsumtionshetsen som förmedlas överallt. Jag har inget emot att man har det man vill, men jag tycker det ska vara ett ansvarsfullt ansvar hos varje företag.
Jag vill att regeringar över världen ska ta sitt ansvar och tvinga alla företag, organisationer osv i sina länder till ansvar, ett ansvar för människa, miljö, natur och djur. Jag bidrar på mitt sätt och så gott jag orkar, för bättre jag gör lite än inget. Du med, för vi sitter i samma rymdfängelse – nämligen jorden. Ännu kan varken du och jag emigrera till andra planeter. Du är fast här så länge du lever. Och du, kanske till och med i döden… och eftersom du inte vet så kanske du ska ta det säkra före det osäkra… vara rädd om din planet. Du kanske återföds om och om igen i evigheters evighet? Coolt? Eller en evig förbannelse? Det avgör du och de generationer du just nu uppfostrar.
Ungar beroende av teknik, vad är det för värld? Ungar mer intresserade av sociala medier än att leva i verkligheten och vara snälla? En råare attityd, ett råare språk hos våra unga, är det den världen du vill leva i, om du nu återföds? Jag vill inte det. Jag tycker dagens unga är värre i större utsträckning än tidigare generationen. Det fanns mer respekt förr, inbillar jag mig, men samtidigt vet jag att det inte är riktigt äkta sanning. Men så tog man av sitt mössan inomhus…. vilket inte är en självklarhet för barn idag.
Jag är väl gammaldags i mycket, men tycker nog att det behövs en viss respekt även idag. Jag tycker man kan försöka. Det betyder ju inte att en själv alltid gör rätt, jag är ju bara människa och även jag har en reptilhjärna att tillgå ibland.
Jag tycker det är så tråkigt att söka jobb när jag vet hur grymma och elaka kollegor och chefer kan vara. Jag vet inte heller om jag skulle vilja vara chef, samtidigt som jag skulle anta det jobbet om jag fick det. Jag skulle försöka förverkliga mina ideal, om jag gavs total makt att göra det. Jag har dock svårt att tro att jag någonsin skulle få fria händer att skräddarsy arbetsplatser och team. Jag skulle nog vara lite som Ingvar, jag skulle styra allt med järnhand. Kanske har jag en diktator som älskar demokrati inom mig. Vad vet jag? Jag har dock aldrig getts möjligheten att förverkliga mina visioner på någon arbetsplats, eftersom jag inte är en person med makt. Jag har aldrig haft den typen av reell makt.
Jag har mina ord, jag har mitt ordbajseri som jag kan använda här på Internet. På det viset har jag en hatkärlek till Internet. Jag vill mycket och jag får utlopp för att prata om mina ideéer här online, med dig, min kära läsare.
Jag…. avslutar här och funderar vidare på varför det är så himla trist att söka jobb och varför jag egentligen är så moloken just nu och har ingen passion eller glöd inför ett nytt arbete. Lite skadad av en sjuk arbetsmarknad och lite vingklippt av arbetslösheten sällar jag mig till de värdelösas skara i alla fall i Anders och Fredriks värld. De som ännu inte begripit vad som betyder något, inte i min värld i alla fall.
