I detta inslag från SVT Rapport kan vi se hur arbetslösheten tär på individen och hur regelverk sätter käppar i hjulen på många arbetslösa invandrare.
Det finns även fler regler än de som tas upp i inslaget som sätter käppar i hjulen på folk. En regel som borde avskaffas är 75-dagars-regeln som i princip gör det omöjligt för arbetslösa att jobba som timvikarier när de 75 dagarna för uppstämpling är förbrukade.
Source: youtu.be/QV296IdNXKM
Idag jobbade jag nästan heltid, sen så har jag gjort ärenden. Dels skickade jag tillbaks en beställning, då jag insåg att det var rea på produkten i butiken… och åkte till butiken och köpte den till halva priset. Jag får ju inte vara dum? Sedan har jag köpt färg. Så nu har jag färgen för att måla klart golvet…problemet är att när jag väl var hemma var ju klockan nästan sju och då orkade jag inte göra något mer. Jag är ju också “gräsänkling/gräsänka” och “ensamstående” några dagar. Så en tung arbetsdag och lite tyngre ärenden tar sig en törn på mig. Kan vara skönt och bara relaxa. Nackdelen är ju iof att ju längre jag väntar, desto längre tid tar det för mig att bli klar med friggeboden.
Jag ligger just nu ned och skriver mina kåserier. Konstiga nyheter förresten. En mördad i områden i närheten och så en massa explosioner av okänd anledning i Boston USA. Märklig värld vi lever i. Känns som människor inte har någon respekt för varann, för egendom osv. Känns som världen är på väg i en svart avgrund. Kanske är det så att vårt övervakningssamhälle snarare skapar mer ilska än trygghet hos människor? Att ju mer vi jagar människor, desto mer slutar människor bry sig om varann? Vad vet jag? Tanken slog mig bara. Vad beror annars den bristande respekten för människor, djur och egendom på? Egendom i sin tur handlar om miljön. Ju mer du förstör, desto mer sabbar du för naturen. Människor som har sönder saker tänker inte på att de är miljöbovar. Kanske bryr de sig inte om varken sakerna eller miljön?
Allt händer ihop. Tyvärr håller en ny generation som inte förstår orsak, verkan och konsekvens på att växa upp. Om vi inte lär dem ansvar, respekt och omtanke om djur, natur och människa så tror jag att det kommer gå åt helvete för vår planet… Du är en del i detta, du och jag är en del av att försöka förändra. Om du inte gör det, vem förväntar du dig då ska göra det?
Detta är en kille som rappar om att vara som alla andra även fastän de har en sjukdom. Han rappar fram en kritik på samhället. Att framföra kritik via sång är ett bra sätt att förändra samhälleliga strukturer och fördomar och annat du tycker är fel i samhället.
För de som inte vågar sig på att rappa ut orden går det bra att skriva, prata och måla och mycket annat. Bara din egen fantasi begränsar dig.
Source: youtu.be/JiuUtEafE8s
This is a boy who raps about him being just like you, even though he has a disease. Somehow he is giving a critic from his perspective of the world around him through a rap song. I think music is a good way to critic society and especially music videos can be made to critic something that is wrong in society.
Wanna express? Why not make music? Or write? Or talk? What’s your way to express yourself?
In Sweden we have freedom of speech. However private run website that have publishing permits still censor links to other users on the Internet. Some tools for pinging websites like blogs often enough block and hinder users from increasing traffic to their websites.
They say even on their homepage that they can do it if users have to odd values or if they ping more than allowed. I can understand that you are only allowed to ping when you have made a new article. But not letting them ping their blog because of values is just wrong.
In Sweden there is freedom of expression, as long as you keep within the laws. Therefore it is overall wrong to block users that want to exercise their right and use their democratic right to give their values on their blogs. It is overall wrong not letting people have another opinion than what these website owners think is the right value.
Some users have even gotten hacked after being blocked on sites. I wonder how this is? Does the ping websites give out the IP-addresses to the pinged blogs? I am just wondering how come.
Are those websites hacked? Who knows? I would like to know.
Censoring reality for some. Copyright livingforum.wordpress.com.
There are sites on Internet that engage themselves in both blocking and censoring users. Some of such sites are run by Johan Larsson, according to the domain organisation. Some of those sites that I know censor democratic freedom are:
I happen to think censoring of opinions within the laws limits is a violation of democratic freedom.
The blocked users on these sites cannot even enter the sites. It is like censoring in China, but by private persons. I can understand a function that makes people not being able to ping, but restricting the users from seeing other content on the site, when they are open otherwise to the public is just wrong. Overall wrong. If they where sites that only where ment for registered users with a login feature it would be different. But in this case it is not. They consider them a “blog portal” that gives news about topics on blogs. They call themselves a portal. But they are not, if they only give one perspective of the world and not all users perspective.
Härregud! Jag blir så förvånad över dagens Uppdrag granskning. Försöker de verkligen få bort begreppet barnfattigdom? Jämföra fattiga barn i Sverige med svältade barn i Afrika? Vilken idioti. Svensk barnfattigdom handlar om svenska samhället och inte om U-länder. Att vara fattig i I-länder handlar om att inte kunna vara med. Har de inte förstått det?
Jag var ett fattigt barn. Min mamma hade inte råd att köpa färdiglagad mat, för hon hade inte tillräckligt betalt på sitt kommunala deltidsjobb. Hon fick inte ens jobba heltid fastän hon så önskade under alla år. Vi var fattiga. Vi hade begagnade kläder, begagnade möbler och jag hade en 17 år gammal tv att titta på. Den hade rattar och jag var tvungen att söka in kanalerna varje gång jag ville byta till en annan av våra kanaler. Det gick bara att ha 3 kanaler i Tv:n. Min mamma var tvungen att ta ett dyrt kreditlån för att köpa en skruttbil och en billig video. Min mamma fick låna pengar av mig för att ha råd att betala krediterna. Jag har jobbat sedan jag var tonåring och lånade snällt ut pengarna till min mamma. Det kunde ta henne ett år att betala av skulder till mig. Jag fick inte mitt barnbidrag, så jag antar hon betalade mig med med barnbidraget.
Jag fick kläder från mina kusiner som var äldre än mig. Annars hade jag nog inte haft så mycket kläder. Jag hade alltid avlagt mode och var aldrig klädd enligt några trender. Inget jag brydde mig om. Jag fick aldrig ta exempelvis ridlektioner eller hockeylektioner, för de hade vi inte råd med. Jag fick anpassa intressena efter vad min mamma hade råd med. Jag tränade kampsport och min dräkt fick jag köpa begagnat. Vårt porslin var från Myrorna. Våra urvuxna kläder såldes alltid, varje krona var viktig.
Jag var aldrig hungrig, jag saknade inte tak över huvudet. Varje barn hade inte eget rum, utan fick dela med mamma. Jag kunde inte åka på Charter och gjorde så aldrig.
Vi var fattiga i svenska mått mätt. Men vi var mätta, för potatis, morötter, makaroner och Falukorv är inte så dyrt. Mamma bakade vårt eget bröd, vi hade inte råd att köpa bröd. Bröd på den tiden var inte lika billigt som idag.
Det är så man gör när man är fattig, man mättar magsäcken efter plånboken. Man köper billig mat. Man försöker planera noggrannt hur man använder kronorna. Det går, men det går inte att spontanköpa saker med begränsad ekonomi. Du kan inte köpa vad du vill. Du måste spara eller låna för att ha råd. Vi fick inte några serietidningar och annat sådant, vi fick gå till biblioteket och låna böcker helt enkelt. På bibban läste vi TinTin och andra roliga serier.
Jag var fattig och det var inget jag led av. Jag visste bara att vi inte hade råd. Det gick inte helt enkelt att göra saker som kompisarna i skolan gjorde. Jag kunde inte få vara en del i gemenskapen. Det gjorde att jag hamnade utanför. Jag kunde inte vara en del av det samhället som jag lever i. Det är väl det fattigdomens verkliga problem ligger – utanförskapet. Ett utanförskap som jag lever med än idag. Jag har aldrig riktigt känt mig som en i gänget fullt ut.
Konsumtion är väl det man inte kan få, men det kan man leva utan som fattig. Däremot delaktigheten att inte kunna vara med är ett handikapp som man inte som samhälle har råd att ge de fattiga barnen. Det hänger kvar oavsett pengarna. Jag fick ju tack vare utanförskapet ett livslångt lidande även på arbetsmarknaden. Jag är inte som alla andra. Jag kan inte identifiera mig med brats från Stureplan. Därför passar jag inte in i Stockholm, bland alla ytliga konsumtionsälskande brats. Jag kan aldrig dela deras människosyn. Jag kan bara inte.
Så att det inte finns fattiga barn är ett skämt. Det finns fortfarande barn som jag i Sverige. Men vi skyltar inte med det. Bara så ni vet. Jag är fortfarande fattig… på ett jobb. Arbetslös. Och fattig i Alliansens bottenskvalp. Lever på min partner… utan min partner vore jag … precis det mamma var när jag var liten – fattig.
Varje gång det samlades in pengar för någon som fyllde år… så kunde jag inte delta, jag hade inte råd. Jag fick heller aldrig några presenter… Jag hade inga kalas.
För mig är barnfattigdom att inte kunna vara delaktig i vännernas upplevelser. De handlar om att barn får titta på de samhällets syn på det perfekta livet på andra sidan staketet.
En vuxen kvinna kramar en liten flicka tecknad av livingforum.wordpress.com. A women hugs a little girl. Drawing by livingforum.wordpress.com. Upphovsrätt tillhör livingforum.wordpress.com.
Relaterade artiklar:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16082843.ab
http://www.svt.se/ug/bris-slutar-anvanda-begreppet-barnfattigdom
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/slapper-begreppet-barnfattigdom_7832728.svd
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/glom-inte-de-allra-mest-utsatta-barnen_7833568.svd
http://www.aftonbladet.se/kultur/article16082530.ab
Blog Pinger Free
Årets sista dag var då slutligen här. Gud så skönt. Jag kommer slippa familjemedlemmarna i nästan en hel vecka från imorgon. Jippie! Min första vecka som arbetslös och jag slipper ha unge och partner hemma. Det tackar vi för. Tystnad, lugn och ro. Ingen vars käft som konstant tjattrar och inte låter någon sova. Fattar inte hur någon orkar tjattra konstant i flera timmar varje dag. Är ungen gjord av Duracell-batterier eller vad?
Jag hade hoppats hitta ett jobb som tog vid mitt tidigare, men misslyckades. Jag brukar misslyckas, får alltid glapp och måste till Arbetsförnedringen. Som vanligt försöker folk lönedumpa mig som arbetslös. Trots att jag säger, erbjud det ni tycker att tjänsten är värd så har jag i alla fall inte blivit erbjuden något jobb. Jag kommer köra på timmar, men dagarna för det är ju begränsade med den nya regeringen. Den nya regeringen vill inte att människor ska jobba hellre än att leva på försäkringar. Deras budskap är ganska tydligt. Jag tror det är medvetet val. Kanske vill de dumpa lönerna för de arbetslösa helt, dvs få ned lönenivåerna. A-kassan är ju så låg så de flesta föredrar nog att jobba. Så antagligen är regeringen bestående av idioter som inte begriper att A-kassan inte ens kan försörja en person i Stockholm som är ensamstående. Varje arbetslös får ut a-kassa varannan vecka. Det gör att en arbetslös bara får ut 4 veckor a-kassa per månad. För de som tjänat över 24 000kr i månaden gäller såklart högsta a-kassa under hela a-kasseperioden. Denna högsta a-kassa motsvarar ett låglönejobb i Sverige. Ett jobb man inte har råd att skaffa barn på, resa på resor utomlands och annan lyx. Du har inte ens råd att bo i en tvåa, utan får nöja dig med en etta för 5000kr i månaden. Var glad om du hittar det i Stockholm. Om du har ett låglönejobb så är det högst osannolikt att du har de flera hundratusen som krävs för att köpa en bostadsrätt med regeringens nya politik. Troligen får du inte ens låna till en lägenhet. Och har du råd att köpa någon så hamnar du nog i ett sämre område i vilket fall. Ett område där din bil eller ditt förråd riskerar att rensas med regelbundenhet.
Så hur mycket får en med högsta a-kassa ut före skatt? 13200kr. Det är vad du hinner få ut, sedan dras skatt på det. Och skatten är ju olika beroende på var du bor. Ju sämre område, desto högre skatt… sorry, men det är så det ser ut. Och som arbetslös kan du glömma rotavdrag och jobbskatteavdrag och pigrabatter. Din inkomst är helt enkelt för låg för att du, som har det dåligt ställt ska få bo fint, om du nu råkade ha en ägd bostad innan du blev arbetslös. Vidare ska du betala mer i skatt än när du jobbade, nästan 1000kr mer per månad. Det är ju ett rättvist system för de som jobbar?? Ge mer till den som har mer. Omvänd Robin Hood-politik. Alla dessa skatterabatter för miljonärerna på Djursholm och Lidingö har skett på bekostnad av de vanliga arbetarna.
A-kassan jag nämner siffrorna på är de högbetalda (24000+ lönerna), så om du är låginkomsttagare så får du 80% av din lön först i 100 dagar och sedan sjunker det ytterligare. I princip skickar regeringen ut den signalen att ju lägre lön du har desto mindre värd är du för samhället. De tycker det är okej att spara på de med lägst löner. Regeringen tycker det är okej att du med lägst lön ska få så dåligt ekonomiskt att du blir desperat. De vill att du ska sänka din a-kassa ytterligare när du tar ett ännu mer lägre betalt låglönejobb. Du hamnar i ditt ekorrhjul. Du blir fattigare och fattigare om du inte hittar på fiffiga sätt att ta dig ur ekorrhjulet. Det ekonomiska skitsystemet som nuvarande Alliansen tagit fram frammanar fattigdom. De fattigare kommer blir fattigare och har så blivit under denna regerings styre. Jag har blivit fattigare. När jag jobbar sparar jag och betalar av så mycket räkningar jag bara kan. Semester kan jag inte ens tänka på. Den lyxen är på sin höjd en kryssning eller hälsa på släkten ett par dagar. Några resor till Grekland eller Spanien finns inte ens på världsbilden.
Eftersom den globala världsekonomin hänger samman kan man säga att Svenska Alliansregeringens politik gjort så att människor har mindre råd att åka på Charter. Kanske bra för miljön, men dåligt för Grekland och Spanien som förlorar turism. Så indirekt kan vi säga att Alliansens politik påverkat våra andra EU-länder negativt. Allt hänger ihop. Vi är alla sammanflätade med varann.
Arbetsförmedlingen har väldigt konstiga regelverk för arbetslösa. Du får inte vara sjuk, får de veta det så blir du avanmäld. Detta trots att du faktiskt stämplar sjuk på a-kassekortet. Vidare får du inte utebli från möte med AF för VAB, då blir du avanmäld. Du måste då slösa miljöresurser på att ta dig till arbetsförmedlingen ex med buss om du inte bor tillräckligt nära en AF så du kan gå eller cykla (om du har råd att ha en cykel och om du bor i ett dåligt område kanske det inte ens är värt att ha någon cykel eftersom den riskerar att bli stulen) när ditt VAB är över. Du slösar värdefulla timmar som du kunde ägnat till att söka jobb.
Som arbetslös förväntas du sitta vid din telefon dygnet runt. En arbetsgivare som ville kalla mig på intervju sa att jag förlorade intervjun för att jag inte svarade i telefon. Suckar ödmjukast. Jag ger aldrig ut mobilnummer, för jag vill inte det. Det är mitt privata nummer, till för familj och vänner och inga arbetsgivare. Har allt för ofta haft respektlösa arbetsgivare som ringt vid IT-kriser sent på lördagkvällarna. Jag ger bara ut hemnummer. Svarar jag inte så svarar jag inte. Jag vill inte vara tillgänglig för arbetsgivare vart jag än befinner mig. Jag har inte betalt för att vara jour. Jag är inte löneslav annat än 40h/vecka när jag väl jobbar. De får vad de betalar för inte en timme mer! Så nej, ni arbetsgivare kommer aldrig någonsin få mitt mobilnummer i en ansökan. Punkt slut. End of discussion.
Nåväl. Arbetsgivare kan skicka mail. Jag kollar väl mail någorlunda regelbundet, när jag har en dator i alla fall. Så arbetsgivare kan faktiskt använda mailen. Den har jag mer koll på än telefon. Telefon är bara stressande och ringer mest i tid och otid. För min del så är mobiltelefoner ganska onödiga. Tänk att staten ska kunna hålla koll på var du är hela tiden. Mobiltelefoner gör ju faktiskt det möjligt. Jag vet, för jag har jobbat med telekommunikation. Så om någon annan sagt att det inte går att hålla koll på dig, så ljuger dem kanske medvetet eller är allmänt okunniga. Det går också att höra allt ni gör i ert hem, vad ni säger och vad ni gör. Vad sjutton tror ni militären gör? Använd er fantasi.
Nu tror jag inte att de håller koll på varje medborgare, bara de som är intressanta förstås. Men om du vill vara garanterad att ingen hör, ja då får du göra en sveep och ta ur alla batterier ur alla sändare. Bättre och va laglig förstås, så slipper du sånt. Privatliv finns inte med den nya tekniken, om någon vill ta privatlivet ifrån dig – ta bort tekniken och du behåller ditt privatliv. Isolerat, men privat.
Okej, nu hamnade som vanligt helt utanför min diskussion om arbetslöshet, men så är det ibland. Nu har du väl tillräckligt och tänka på för tillfället, så jag avrundar inlägget här.
Name tags are a good invention. My mother labled the kids clothes. It´s good. Beacuse the clothes end up in the wrong basket every now and then when the kindergarden children mix them it´s not easy for the workers to place them in the right baskets. The clothes disapear and finding unlabled clothes is more difficult than labled clothes. I lable all clothes that the child doesn’ t have on all the time. I try to lable the other clothes too…. but not all clothes are worn at the kindergarden. Some are only for home usage and others are mainly for kindergarden (the ugly old second hand clothes…)…
Well. Some clothes have been given by relatives… and they are not really my taste… but the child really doesn´t care. I am fortunate to have a kid that wears what ever I tell it to… I just place the clothes on the floor and the child willingly puts the clothes on. I however understand the child has taste. Sometimes the child says “Oh, so nice”. That means that it thinks the clothes are really nice and beautiful to its liking.
Well, I try to lable the clothes. So I lable clothes some evenings. Today I labling socks! Imagine that. I lable socks too. Haha. Well, both of them! Imagine that.
Labling is not really necessary in all clothes today, some allready have name tags inside, so you only have to use a marker. However some of the lables are non removable and then the name follows the clothing on the second hand market. I don´t want to ruin the clothes that way. So I use labling tags, that I saw on!!! The old fashioned way! This way I can remove them and reuse them all through the kids life. And the second hand clothes can have a new life without any kids name inside. This I like. I think of the environment and I also think of the value of poor kids not having to wear other childrens names in their clothes… I happen to think it creates a stigma. The clothes are clearly “second hand” and some parents and children can devalue the child that only has second hand clothes. I don´t. I allways try to find second hand first, but when the type of clothes I want are not available I buy ecological clothes as second choice and then new clothes that have the function we need in the clothes. I also buy to big clothes… Allways one number to big. This way I do not have to buy so many garments. Garments can be used for a longer period than buying the current size. Children can grow i.e. ~10cm per year. That is two sizes in clothes! By never buying the current size, but two sizes bigger my child can wear the clothes for over a year! I think I am smart.
Then there are clothes that are smart. The ones with a band that can be fitted to match the waist. This goes for trousers and skirts. As long as you can tighten the clothes they can be rather big. The legs I tuck inwards and not outwards, this way it doesn´t show they are to long. And dresses usually work if they are bigger as long as they do not hit the floor. Dresses also work for a longer period of time, since they are not so dependent on lenght. I try to think smart when buying and using clothes. Clothes for kids… especially since they cannot be used for a life time like for full grown people.
Mycket ska svenska arbetare stå ut med. Dels är vi arbetskraft åt företag som ultimat tjänar pengar på vårt arbete. Rika som blir rikare står bakom företagen. Brats, miljardärer och andra företagare äger mycket av företagarpengarna. De bestämmer villkoren på svenska arbetsmarknaden och det är det som kallas för att “arbetsmarknadens parter” ska sätta villkoren. Faktum är att det är arbetsgivarna som sätter villkoren. De bestämmer hur de vill anställa.
Idag är det allt vanligare att svenska arbetsmarknaden använder sk bemanningsföretag och vikariat och andra former av osäkra anställningar. Anställningar som inte ger möjlighet att planera ett familjeliv. Du måste vara på standby i den så kallade andrahandsmarknaden. Reglerna för a-kassan tillåter inte att du jobbar deltid pga regelverket med max 75 dagar uppstämpling. Du måste, om du kan (vilket du inte kan), jobba heltidsveckor för att få fortsätta stämpla. I annat fall får du helt enkelt vara arbetslös på heltid. Dumt. Förr i tiden kunde jag arbeta som vikarie under tiden jag sökte ett heltidsarbete. Det var bra, för jag hade tid och möjlighet att gå på intervjuer. Jag fick inte heller några hål i mitt CV.
Jag kände mig oerhört kränkt på en sk rekryteringsträff. På Arbetsförmedlingens webb stod att att företag inom bemanning skulle rekrytera personal. Jag tänkte att det var en god idé att söka eftersom jag kommer att bli arbetssökande inte allt för långt fram i tiden. Jag undrar om det var så smart att slösa min tid, gå tidigare från jobbet och komma hem senare till familjen för det? I efterhand var det korkat. Jag kände mig kränkt. Hon dömde mig pga fetman. Spelade ingen roll att jag har nytvättat hår, är hel och ren. Jag såg hur hon tittade på mig och dömde mig innan jag ens fick komma fram och säga hej. Jag tänkte positivt och tänkte att nu ska jag vara trevlig och hövlig. Väl framme hos rekryteraren så fick jag veta att de enbart sökte någon för en fem veckors tjänst som skulle börja omgående och vara deltid. Hade jag vetat det hade jag inte ens gått dit.
Eftersom de är ett bemanningsföretag så frågade jag om de inte hade någon tjänst ledig från det datumet jag skulle behöva jobb ifrån. Hon ville inte ens ta emot mitt CV. Jag kände mig som stataren förr i tiden, ni vet de med mössan i hand, lätt böjt huvud för att visa att de står under i rang. Hon frågade kort vad jag gjorde, jag slätade över det jag gjorde med enkla medel, så att hon förstod att det var inom rätt område, men sa inte exakt vad jag jobbar med, bara i stora ordalag. Inte sa jag hur hög befattning eller sånt. I princip vet hon inget. Jag anpassade mig till den typen av jobb som annonsen hade utlovat om rekryteringsträffen. Men annonsen var inte sann, eller så ljög hon för att hon hade avsmak för människor som inte uppfattas vackra och vältränade. Jag har god intuition och tror på det senare. Hon var så ointresserad och dismissade mig omgående. Nej ni, det var verkligen bara vackra människor som de sökte. De var mer intresserade av de vackra paret och den vackra mannen som var före i kön. Även fast jag inte kunde ta det uppdraget de erbjöd. De var ju trots allt rekryterare! Nej, hon hänvisade till att de var där en annan dag för att rekrytera för annat. Suckar ödmjukast, kommer inte gå dit. Dels är det på arbetstid och för det andra vill jag nog aldrig gå via detta företaget igen. Hon hade sådan dålig attityd som fick mig att känna mig diskriminerad. Så kan det vara ibland.
Lite tilltufsad och lite putt gick jag därifrån. Jag som bara varit snäll och trevlig fick ett så “typ vi är inte intresserade”-attityd. Usch för den svenska arbetsmarknaden. Den tuffa andrahandsmarknaden med oss i visstidsanställningar, ointressanta för arbetsgivare? Men företagen tjänar enorma pengar på oss. Vi slavar för att få mat på borden. Vi slavar hårt. Men vi har inte semester. Vi har inte möjlighet att låna pengar. Vi kan inte planera semestrar. Vi kan inte göra vad vi vill. Och Fredrik Reinfeldt må va “bättre” än Romney, men han för en skitdålig politik i vilket fall. Fredrik bara försämrar allt. Och arbetsmarknadens parter – är inga parter – utan bara en part – arbetsgivaren. Arbetsgivaren sätter villkoren för arbetsmarknaden och ingen annan.
Jag läste idag om Henrik, en kille som flyttade 103 mil för ett visstidsjobb på sex månader… som pga att han bröt handleden förlorade helt pga “arbetsbrist”, fastän de egentligen söker arbetskraft…. det kallar jag dålig stil. Man får inte vara med om olyckor. Man får inte vara sjuk. Man får inte ens vara ful. Man får än mindre vara fet. Vad är det för en sjuk svensk arbetsmarknad? Vad är det för fel på svenska samhället? Sjukt är vad det är. Människor borde få duga och vara precis som de är.
Accettera olika. Vi är olika och unika. Acceptera människor. Skriv. Prata. Förändra.
Läs om Henrik här:
If I would write a book, I would like to be able to earn money on it. So why should it be available at a torrent site? If I would wanna write something that you may look at for free, I create a website or a library or give away books at the town square. If I would be an author I wouldn´t mind if you bought the book and then gave the book to a friend after reading. However I wouldn´t like you to copy the book. Would you like if someone copied your book that you were supposed to make a living off? Would you like it if someone would copy your film that you payed all your savings to produce? Would you?
Well, for those that cannot afford to buy the book there are libraries. And if you go to school you can lend a lot off stuff even online in fact. You can read books in the e-library as well as normal books. You can even lend film online totally legally. So film and books are available for poor people too. Even music is available online for free on services like Spotify and such. So people allready share a lot and give away things for free. You are free to read many blogs, many news, forums and such. There are a lot of things you can do for free. But in the end people need to make a living.
If you wanna change the law – do it by writing “Motioner” to the government. You write a law proposal and then you join a party and give it to them. That way you have a change of getting a new law. This is the way a democracy works. You think it and then you use the legal methods to do it. You can also blog about what you want changed. Politicians are influenced by public oppinion. You need to use those methods to legally change something you do not agree upon. This is the key thing with majority rules – people are entitled to join the politics and a party. People are free to write suggestions of improvement. People in a democracy have the freedom of speach. You can use it, just as any other.
I try to use my blog to share my point of view. This is my power tool. This is my way of trying to share my thoughts.
However I think illegal actitities are no way to change things. Not in a democracy. You have so many other legal options. So why call yourself Anonymous? Why? Why DOS-attack Swedish websites? Like I said yesterday, what is the point? Showing off power? That no way to show power, that is just making people annoyed and making them think you are stupid. But then… maybe you are.
Why not try to really change the world? Join a political scene and really try to change instead. Don´t amuse yourself with illegal activities. Do something good for the world instead.
I also happend to come across this video with a message from a man to those making threats saying they are Anonymous. He thinks they are not.
Source: http://www.youtube.com
Related articles about the Dos-attacks (20121004):
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/internet/article15550691.ab
http://www.expressen.se/nyheter/anonymous-nya-hot-vi-kommer-sla-till-igen/
New threats and a 18 year old boy interviewed in Aftonbladet (20121004):
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15555248.ab
Article about leak risks with the attacks:
I can understand the politicians that want people to take public transportation. In facts its good from the enviromental perspective. But in some areas the public transportation is complex and not good enough. I often want to take the car, since I have to first walk uphills for a long time. When I get to the subway I am all swetty or all cold, depending on the weather. Then I need to wait. Then I need to ride. Then there is a renovation of my road and I have to switch. Sometimes more than ones, depending on destination. This was my easy way to commute. The other one is the real way, its walking downhills for 15 minutes and then wait for a bus. Take the bus to train of some sort and then switch again, sometimes even one more time. This is reality for me and for many others. I just wish I didn´t have to walk that far to commute. But however I do it I have to walk, if I don´t take the car. Then I walk a few meter, take the car, drive from A to B. Park it. I am there. Easy.
So even though I am an enviromentalist in many cases in this case I am not. I like the car, so when carparking is easy I rather take the car. I dislike the fact that SL has done such a poor job in my neighbourhood. I have no direct option of getting to T-centralen in Stockholm. My area is created for bus. It´s time consuming from my family life to commute. It takes time. I wish the bus stopped right down the street, but it doesn´t. Well I wish we had unmanned train options to the city, that would be real nice. Or at least if the bus went directly to T-centralen would also be nice, but it doesn´t. I think there are many neighbourhoods like mine, where everything is far away and not easy accessable. If it would be easy, I wouldn´t prefer to have a car. But the politicians haven´t been able to get SL to invest in our neighbourhood. We are forgotten, so I have to be a carlover. Well, enough complaining.
I just wish everything was much easier, that´s all.
To the politicians: PLEASE make public transport easy in every neighbourhood. Don´t make us walk, walk, walk and switch, switch, switch so much. If it was easy I would prefer public tranportation.
Jag och många med mig måste bo i områden som politikerna glömde när de bestämde hur de kommunala kommunikationerna skulle gå. Jag tycker inte det är okej och behöva gå i 15 minuter för att komma till närmaste publika färdmedel. Våra närpolitiker har länge jobbat för att vi ska få bättre kommunikationer, men förgäves. SL och de som bestämmer lyssnar inte för fem öre. Det är extremt jobbigt att ha krångligt färdmedel och det är påfrestande för själen och hjärtat också. Det är stressande helt enkelt att pendla med publika transportmedel. Just nu reparerar de också den där linjen en annan bor på och bytena blir desto fler. Jag har dels långt till bussen, som är ordinarie transportmedlet där jag bor. Dels går den antingen åt ena eller andra hållet. Där måste jag sedan byta till färdmedel två, varav den ena strular alltid när det är vinter. Bytena är stressande och tar tid. Ju fler byten, desto större risk för fel har jag upptäckt. Annat var det när jag bodde i ett bättre område. Där hade vi alla transportmedel som gick till centrum, det var mycket praktiskt. Men i det området hade jag ju inte råd och bo när jag väl fick familj. En måste ju anpassa sig efter familjen och ens budget. Så det blev ett område med skittaskiga kommunikationer. Tycker politikerna glömt bort alla vi som har mer än ex 300 meter till närmaste transportmedel. Gamla pensionärer som har svårt att gå, men som inte får färdtjänst, måste gå ute i is, regn och rusk eller gassande solsken. Det är inte så sjysst.
Jag tycker det skulle vara betydligt enklare att pendla. Då skulle jag föredra att åka kommunalt, men idag föredrar jag bilen. När jag tar bilen slipper jag byta mellan tre färdsätt varje gång jag ska åka någonstans. Jag önskade det var enklare att välja kommunalt färdmedel, då det trots allt är miljövänligare. Men så som det ser ut i mitt område, kommer jag alltid föredra att åka bil… tyvärr.
Jag ber er politiker. Gör det enkelt att pendla! Låt oss alla ha åtminstone en buss i närheten med direktkommunikation in till innerstan på ett enkelt sätt.
