Det har kommit ut en bok om ungdomarnas Skitliv. Den heter Skitliv.Den handlar om dagens unga och deras arbetsvillkor på arbetsmarknaden. Hur de inte kan planera sina liv.
Vi gamlingar har kanske fler än oss själva att försörja. Vi kanske har trotsat den sjuka arbetsmarknaden genom att skaffa familj, fastän vi levt i otrygga tillvaron allt för länge. I dagens DN.se kunde vi läsa om att en bok som heter Skitliv uppmärksammar de ungas arbetslöshet och arbetsvillkor på arbetsmarknaden. Jag har väl vad som klassas som skitliv. Ett skitliv helt enkelt. Men jag försöker göra det bästa utav det faktum att jag bara haft semester ett par veckor räknat på 10 fingrar, under mitt liv. Semester finns inte i tillfälliga anställningsträsket. Semester är en lyx. Utlandsresor är också en lyx. De få gånger som det gått, ja de skattar jag mig lycklig för.
Enligt TCO.se, citat 20121230:
“Problemet enligt Victor Bernhardtz är att inom vissa yrkesgrupper kryper visstidsanställningarna numera högt upp i åldrarna.
– Jag kan förstå att det första jobbet är ett vikariat, och det är jättebra att människor som är nya på arbetsmarknaden får prova på olika yrken. Nu ser vi däremot att visstidsanställningar blivit en vanlig anställningsform, som ökar i antal, långsamt, men stadigt.
… Människor som passerar 25 års-åldern, närmar sig 30, eller till och med passerar 30, och har jobbat i tio år men fortfarande inte har en fast anställning. Det är ett problem, säger han.”
För mig så finns inte något tillsvidare jobb ens på agendan. Jag är närmare 40 än 30 och jag har levt i tillfälliga osäkra anställningar väldigt länge. Några få gånger jag haft tillsvidare jobb har jag råkat ut för varselvåg och olika ekonomiska bubblor och fallit pladask ut i arbetslöshetsträsket. En tillfällig anställning i form av projektanställningar är i alla fall ärligare, de lovar inget mer än en kort period i ditt liv. Nackdelen är att du måste stämpla om du inte hittar anställningar som avlöser varann. Du måste gå med mössan i hand till AF och bli förnedrad i en stelbent byråkratisk apparat som politikerna bestämt ska vara hänsynslös och arrogant. Dina önskningar och dina drömmar betyder inte ett skit för platsförmedlaren på andra sidan skrivbordet. Det enda som intresserar dem är vad du gjort och att du ska få jobb. Tänk den som inte vill jobba med det som den gjort. Tänk den som varit med om att bli mobbad. Tänk den som varit med om att alltid bli varslad inom ett visst yrke. Tänk på att den personen kanske bara vill bort från det tillfälliga, nyckfulla arbetslivet och inte alls längre kanske vill jobba inom det. För mig är det så att mitt jobb får mig må dåligt. Jag har annan utbildning, men ingen erfarenhet. Jag vill jobba inom annan utbildning, men ingen ser mig inom de jobben, fastän jag söker. Arbetsförmedlingen kan inte hjälpa en. De kan inte få en att få jobben man inte har erfarenhet för. De kan inte hjälpa en med handfasta att bli accepterad som man är på de arbetsplatser man jobbar hos. De kan inte få arbetsgivare att sluta vara brutala, arroganta, hänsynslösa eller att få kollegor att sluta mobba anställda. AF har ingen mer makt än att bossa runt dig enligt deras villkor och trycka ut dig på första bästa skitliv. Ett skivliv i skitjobb som du egentligen inte får behålla. Du är borta från statistiken en kort period för att åter bollas in i systemet med att söka jobb. Så ska du studsa genom hela ditt liv tills pension— om du nu får någon. Det finns nog inga pengar i pensionssystemet när alla aktiefonder dalat. Du får nog jobba tills du dör.
Jag är inte 80- eller 90-talist. Jag är inte ens dem de skriver om i boken Skitliv. Jag är äldre bortglömda generationen. Jag är 2:a generationens invandrare, det finns inga speciella praktikplatser för oss, som för nyinvandrade. Jag är inte 20 år, så det finns inga speciella instegsjobb för oss. Jag sällar mig inte ens till nystartsjobb eftersom jag aldrig är arbetslös så länge. Man måste varit arbetslös ett helt år för att ens bli aktuell. Nej, jag går år ut och år in o tillfälliga jobb och mår skit av att behandlas som en d-a slav inför de rika som bara blir rikare pga det jobb jag gör åt dem. Vi är en förlorad del av en generation som aldrig får ett riktigt jobb där vi behandlas med värdighet. Jag kommer aldrig få någon guldklocka, för jag kommer aldrig jobba på ett ställe i 25 år. Jag måste se fram emot säkert 100-tals jobb inför min pension. Möta otaliga jobbiga människor som inte uppskattar en. Usch. Blä. Svensk arbetsmarknad är sjuk och arbetsmarknadens parter och regeringen har misslyckats totalt i sin arbetsmarknadspolitik.
Undrar när de skriver en bok om oss?
Källor 20121230:
http://www.dagensnyheter.se/Pages/LoginPage.aspx?ReturnUrl=%2fArticles%2f2012%2f12%2f28%2fHar-har-du-ditt-skitliv%2f (tyvärr bara tillgänglig för dig med en prenumeration)
http://www.tcotidningen.se/ar-det-ett-skitliv-som-vantar-de-unga-victor-bernhardtz
http://www.bokforlagetatlas.se/bok/skitliv/
Relaterade artiklar:
http://stockholm.etc.se/intervju/har-ar-ditt-skitliv
Andra artiklar som tillfälliga anställningsträsket:
http://dagens.etc.se/kronika/liten-vaker-slav-till-salo
